Sommarnatt

"Ohoj! Hallå! Lägg ut! Låt gå!

Se brisen är här, hissa segel på.

Snart 'Ellinor' på böljan går

en västanvind hon får.

Tack, kära ni! Adjö, Mari!

Adjö, Ann-Charlotte: och adjö, Sofi!

Farväl, Marianne! Du är minsann

en risk för var ung sjöman. ..."

Men det var inte så det började. Det började med att jag fick en strof på hjärnan. Ungefär så här: "Vad vore livet, Rosmari, förutan sång och dans?" Den bara spelades upp, där uppe i min knopp. Gick på högvarv där inne i skallen några gånger, innan jag tröttnade och frågade mannen om han visste vad det var. Var textraden kom ifrån. Det visste han inte. Vet ni?

"Se, god afton, tack för sist, 

fröken Rosa Rosenkvist, 

jag har hört att fröken blivit förlovad.

Nej, herr Fritiof Andersson,

jag har inte träffat nån, 

som jag tycker är tillräckligt begåvad. ..."

Nej, min strof är varken en del av Ellinors Vals eller Tango Rosa. Raden som stod på repeat innanför mitt skallben är hämtad ur Sommarnatt. Inte den där man glider ner för gatan. Inte den. De här orden om sång och dans och frågan till Rosmari är skrivna av självaste ET. Inte han som ville ringa hem, utan vår egen nationalskald Evert Taube, förstås.

Jag fick bläddra ganska länge i sångboken (Hjärtats nyckel heter sång) med många av Everts visor i, innan jag hittade vad jag sökte. Läste upp en massa texter för mannen medan han fixade köttbullsvickningen. Så många invecklade texter han har skrivit. Så många intrikata. Så många intriger. Så många berättelser. Om så många platser. I vårt land. Och över hela världen. Om så många människor. Om så många KVINNOR! Som den om Huldas Karin:

"... - Godda lella Karin, nu har du å göra!

- Ja här ska bli rent tess ja ger mej å,

så nu får en elda å koka å röra.

- Åjia lella Karin, säj, vart reser du då?

- Titta på röken å se vart han drar sej!

- Den röken, lella Karin, han virvlar å har sej!

Nyss for han opp i berga - å nu, i en blink

åt Stättebrygga bär de, ner te handelsman Flink! ..."

Maj på Malö känner vi nog alla till och Pepita som dansar, men hur står det till med miss Mary Strand?

" ... - O, miss Mary, mig jagar poliser sju,

de vill fängsla mig nu

i England, ja-ja!

- Nej, min sjöman, dig tar ej polisen här

uti min cigarraffär!

För de sju röda rosor du skänkte mig,

för de rosorna sju,

i England, ja-ja,

från poliserna sju skall jag frälsa dig

men fånge du blir hos mig. ..."

Fängslande text, eller hur? ;)

För att inte tala om den som kort och gott heter Sommar, eller Vals på Ängön. Har ni inte läst igenom hela den texten så måste ni göra det! Så kul. Om ett möte med vår natur. Och hur det kan gå när skjortan är röd... Älskar särskilt rimmet på Margret och fet. Haha.

Hur gick det sedan då? Med min på-huvudet-gång-på-gång-sång? Jodå. Den tystnade så småningom. När alla köttbullarna var uppätna. Sommarnatt, som sagt. På sidan 160. Där fann jag en så extra poetisk rad, som jag vill bära med mig genom alla de ljusa nätterna som sommaren har kvar att bjuda.

"... Fönsterna öppnas mot sommarnatten, 

blommorna dofta och fjärdens vatten

speglar den stigande månen som röd över Ingaröskogen står.

Vinden har somnat i båtarnas segel,

ut över Baggensfjärdens spegel

tonerna ila,

måsarna vila tysta, i månens ljus. ..."

"... VINDEN HAR SOMNAT I BÅTARNAS SEGEL ..."

Sååå fint.

<3
/helena

ps Nu för tiden hörs röster som vill avfärda Evert Taube som en sexistisk gammal gubbstrutt. Som något förlegat. Från en annan tid. En dammig och ojämlik tid. Men si där tror jag di tar fel! Jag tror att vi kan lära oss så mycket med hjälp av de här underbara texterna. De berättar något om vår historia. Och musiken gör något med våra vemodiga sinnen. Vi ska bevara och återerövra sångskatten gång på gång. Lära oss av det som varit, och ta med oss det framåt som vi tycker är bra.

Och vi måste förstå att tiderna har förändrats, men att poesin är evig. Skyll inte allt förlegat gubbstruttigt tråk på en enskild individ, skyll det mer på den tidens sätt att värdera annorlunda. Skyll det på den nedärvda tidsandan.

Och du, tänk på att vi fortfarande har en bra bit kvar, till en jämställd och jämlik och rättvis tillvaro. Tänk på alla dagens förlegade gubbar... Försök räkna dem på fingrarna om ni kan... Nej, gör inte det! Nu ska vi väl inte förstöra den sköna stämningen?

Tänk på Evert som någon som gärna hyllade kvinnan, tänker jag. Så många kvinnor! Vi avslutar med Bibbi (En tangovisa):

"Bibbi, du räknar timmarna av år som redan flytt

och framtidsår som inte finns, vem vet, vem vet, vem vet?

Bibbi, du räknar timmarna av år som redan flytt,

ack, varför räkna timmarna, säj det!

Bibbi, du räknar timmarna av kärlek som du fått,

som tog dig bort i dröm och salighet.

Bibbi, du räknar timmarna av kärlek som du fått.

Ryms kärleken i något mått? Säj det!

Bibbi, du räknar flingorna i vinterns första snö,

du räknar vårens blommor, skogens träd.

Bibbi, du räknar flingorna i vinterns första snö,

var har du gömt din fantasi, min vän?

Bibbi, du räknar vårarna och somrarna som går

och höstarna och lägger år till år, till år, till år.

Bibbi, du räknar vårarna och somrarna som går.

Ack nej! Jag räknar kyssarna jag får!"