tisdag 25 juni 2019

Sporten. Soffan. Och Shai.


Kan inte låta bli att undra om han skulle ha gillat det? Att bli staty? Ingvar Kamprad alltså. Men om det är något han skulle gillat, så är det nog den nioåriga flickans idé - den som statyn ska bygga på (åtminstone enligt SVT-Text). Idén som handlar om en soffa. Om en man som ska sitta däri. En man med världsvida visioner. Tänker att det borde vara en lagom nedsutten soffa, lite som den jag sitter och skriver i. 

Tankarna flyger. De flyger och far värre än elektriskt hår ovanför en syntetisk tröja en kall vintermorgon 1975. Än stannar de vid fotbollsmatchen från igår. Fatta, vilken match! Värsta rysaren. Och nu är Hedvig och co i kvartsfinal! Än flyttar sig tankarna ryckigt och statiskt till Kongo. Till ytterligare ett ebola-utbrott som hamnar i vår periferi. Femtonhundra människor har dött den här gången, hittills. Och vi vet knappt om att det händer. Åtminstone inte jag. Jag önskar mig en medievärld som vore en aning mindre navelskådande och något mer utåtriktad och upplysande.

Sedan åker tankarna till Milano. Stannar där och lirar en stund innan de glider hem till Åre igen. Vad synd! Att vi inte fick OS 2026 - heller. Det var länge sedan vi fick äran att arrangera världens största kalas för leksuga, sportintresserade vuxna. 1912. Lika länge sedan som Titanic sjönk. Vi sjöng förresten den igår. Titanic. Som sagt - de flyger hejdlöst.

Hur ofta känns det inte som att världen mest består av en två, tre gubbar som ställer och styr? Ställer till det. Kvittrar glatt och twittrar surt, om vart annat. Som om de inte kunde annat. Å andra sidan - vad gör jag själv för att förändra världen egentligen? Bryr mig. Men räcker det? Tomma ord ekar så trist mellan ACTION! och handlingsförlamning.

Tankarna landar lite. Sätter sig ner i IKEA-soffan en stund och börjar nysta i nästa sak som står på tur att fastna på bild. Det är kanske ingen sak, egentligen. I alla fall ingen stor. Det är nog något annat. Vi får se.

Och det ska bli kul att få se soffans grundare sitta där med utsträckta armar och vänta på en kram.

<3
/helena

ps Shai Dahan, heter han som har gjort den senaste väggmålningen i den lilla, storartade staden där mannen och jag har förmånen att bo. Borås står ju värd för U20-EM i friidrott, om några veckor eller så. Bara en sådan sak! Även om världen är större än så.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar