Sju vackra vintage-vyer i ett kök...

Vackra och vackra, men fina i alla fall. Som här; den franska sångerskan redo för sjön. För böljan den blå. Fransk sångerska, men tysk LP. Västtysk. Då vet vi att den är...få se nu här...minst 30 år gammal. För då föll muren. Och nu vill så många bygga upp dem igen. Suck. Men det där orkar vi inte tänka på just nu, för nu ska vi fira in sommaren ordentligt, hörrni!

Sköna, gröna Anna håller stilen. Och det där cyklamen-bladet i sin ljuskopp. Bladet som vägrar dö. Det har hållit sig fräscht ända sedan i påskas. Fatta!

Dans i fönstret. Ringlek. I en rund ring. Tallriksrund. Lätt som ett frimärke. Glöm inte att skicka ett och annat snigelvykort i sommar. Det finns ju inget roligare än att få analog sommarpost.

I taket lyser inte bara stjärnorna, där flyger fjärilen fortfarande på Strå.

Den sura damen har fått komma upp i köket. Hon är så sur. Mannen tror inte att det är en tant, han tror att det är en tjej med kärleksbekymmer. Jag tror att det är en kvinna som är oroad över världsläget. Över att djupt mänskliga - kvinnliga - värden är hotade. Fast det där skulle vi ju inte prata om nu...

Tror bestämt att jag ska försöka muntra upp henne med en vintage-blomsterkrans!

Kanske tycker hon det är lite jobbigt att hänga jämte det där gubbiga skämtet också. Rev ut en sida ur en utsliten Albert Engström-bok. En riktigt gubbig sida. Ramade in den, och slängde sedan resten av det mer än söndriga gamla bokbandet.

Gubben - Kolingen - på skämtteckningen har just fått in sin mat, på vad som verkar vara en "sylta" av något slag - den kallas nämligen för Restaurang Fläskoset - och så säger han som så här till servitrisen:

"- Hörru, subba, bär ut det här tvättvattnet till kokerskan och be henne ta ett tag om halsen också, så att det blir lite mustigare!"

Hehe. Kan ju göra vem som helst sur. Eller småfnissig.

Ett skepp kommer lastat med...skepp. Eller åtminstone båtar. Ångbåtar med puffig rök. Har alltid gillat den här tavlan - med vad jag tycker ser ut som färgglada hallonbåtar och ringlande röksignaler runt de ångande skroven. Men. Den har aldrig hittat sin plats här hemma. Är lite för stor. Så nu står den inte kvar här längre. Den bara mellanlandade i köket på sin väg till närmaste second handaffär. Eller kanske inte den allra närmaste, men definitivt en som alltid har välgörande ändamål i sikte.

Mister du en båt så står dig tusen åter? Nej. Men EN "ny" båt har hittat sin hamn på vår köksvägg. Skepp Ohoj! Och hej!

Har redan studerat den där vattenvirveln under flera långa kaffekoppars tid. Nu ska vi snart äta sill strax intill de två små individerna på däck.

Det var Sju vågade havet det. Och Sju vackra flickor i en ring. Eller Sju vintage-vyer från ett kök nära oss.

<3
/helena

ps Har eventuellt ett litet vintage-kort kvar i klänningsärmen... Men om jag inte hinner titta in något mer innan midsommaraftonen är sent liden, så passar jag för säkerhets skull på att önska er en glad en! Från mannen och mig.