Och ursprungskonstnären heter Åhlin.

Visst ser ni vem det är? De snälla ögonen bakom de runda glasögonen. Och färgen på det bångstyriga håret.

Visst känns han igen? Även här i min egen version av någon annans version? Den goa, glada näsan finns ju fortfarande där.

Kom att tänka på de här fotona jag tog i början av januari, när jag läste en artikel i Borås Tidning i början av juni (Fredag 7 juni 2019).

Först tog jag alltså fotona, sedan redigerade jag fram de bilder ni ser ovan. Jag gjorde något eget av något som redan fanns skapat. Precis som den talangfulla - för mig okända - graffitikonstnären, som sprayat fram Karl-Bertil Jonsson i storformat, uppenbarligen måste ha gjort. Hen tog ett sedan länge känt motiv och gjorde något eget av det. Något eget, som ändå tillhör oss alla. Även om det var Per Åhlin som ritade, och gjorde film av Tage Danielssons ord och saga.

Älskar interaktiv konst! Konst som gör fler delaktiga. Konst som förgrenar sig. Konst som föder mer konst. Som fototävlingen jag läste om i början av juni.

Vi har den här lagliga, öppna graffitiväggen va. På Magasinsgatan. Magasinsgatan 8. I Borås. Ni har säkert något liknande där ni bor. Ett försök att hålla "klottret" på ett ställe, tycker vissa politiker. En plats att (ut)öva sin fria, kreativa ådra, anser andra. Vissa vill stänga den. Andra vill ha den kvar. Nu har det beslutats att den ska få finnas kvar - åtminstone ett tag till - och även få växa en del. Bra, tycker jag.

Klotter kommer alltid att finnas, det är jag ganska säker på. Om det kan man tycka mycket. Eller ingenting alls. Jag tycker inte att det är fult när det hamnar på redan fula saker. Som på elskåp och sådant. Men när det sprider sig till privata husväggar, är det en helt annan sak. Där hör det inte hemma, om du inte har frågat om lov, förstås. Och här pratar vi om vardagsklottret. När det handlar om offentligt eftertraktad street art av utövande konstnärer, pratar vi om något helt annat.

På Magasinsgatan 8 finns både "klottret" och gatukonsten. De trivs med varandra. Här finns plats för alla. Nybörjare och de som kan fixa till en mycket verklighetstrogen (om nu något tecknat alls kan vara det?) version av Karl-Bertil Jonsson.

Om mitt naturliga rörelsemönster hade legat i närheten av den delen av staden där graffitiväggen finns, hade jag säkert fotot där ofta. Nu fotar jag bara där någon gång då och då. När andan faller på. Om jag ändå har vägarna förbi.

"Hur ser du på platsen eller hur vill du att andra ska se den? Det är frågan i Kulturhusets fototävling - i övrigt är det bara kreativiteten som sätter gränser. ..."

"... Är det en öde plats, en parkering, ett galleri, en målarduk eller ett promenadstråk i staden? ..."

Det är frågorna. Svaret har bara Du.

:)
/helena

ps Är det en slump att jag sitter här och kliar och kliar och KLIAR på mina myggbett, samtidigt som jag drömmer om vintern? Nja. Både och. Det är ju en del av fotandet på sommaren: Att bli myggbiten på själva avtryckarfingret. Och på alla de andra fingrarna. Och mellan fingrarna. Och i handflatan och...

För att inte tala om hur många små blodsugna stackare som passar på när man plockar blommor i vägrenen. FÖR ATT INTE TALA OM HUR MÅNGA BLODSUGARE SOM PASSAR PÅ NÄR MAN FOTAR ATT MAN PLOCKAR BLOMMOR I VÄGKANTEN!! I avdelningen - att få skylla sig själv.

Sedan är det ju faktiskt ett faktum att julen bara är exakt sex månader bort nu. Det är bara sex månader till nästa gång vi får uppleva Tages och Per Åhlins snällögda version av självaste Robin Hood.

pps Läs gärna storyn bakom den långlivade sagan och filmen. Jag har säkert länkat till den här sidan förut, men jag tycker verkligen att den tål en repris. Mycket matnyttig information. Och en hel del smakfull bakom-kameran-filmgodis att ta del av.