Den här broschyren alltså. Den, som följde med kökstrallen som ni såg i H5!V Linne & Linnea. Kökstrall är en lite större tygbit som skall klippas isär och sedan sys runt kanterna för att kunna förvandlas till två stadiga kökshanddukar. Just nu använder jag en "trall" till bordsduk, det funkar utmärkt. Var bara tvungen att visa er den näpet oskuldsfulla framsidan på trycksaken som följde med trallen.
"... För frukost- och lunchbordet, för balkong- och trädgårdsbordet använder vi Dalsjöfors kulörta hel- eller halvlinnedukar i vackra högäkta färger, lättvättade och praktiska. Kaffe- och tedukar av vackert Björnlinne är en heder för varje värdinna. ..."
"... Till festbordet hör brutna servetter. Man föredrar numera i allmänhet vikningar, som inte kräver att värdinnan eller någon annan måste handskas alltför mycket med servetten i förväg. ..."
" ... Att torka disk brukar just inte höra till de roligaste sysslorna. Men om köket är utrustat med handdukar av Björnlinne, så blir arbetet genast mycket lättare och roligare. ..."
"... En god linnevara i Björnlinne (hellinne) tål hundratals tvättar och är därför mycket billig i användning! ..."
Här kunde man beställa Linneboken när det begav sig. Såg att de hade några olika tryckningar till salu hos Bokbörsen när jag var inne där och kikade för ett tag sedan. Vet inte exakt hur gammal min söta trycksak är, men det rör sig troligen runt någon gång på 1960-talet eller så.
Bara att porta då! (Alltså då, då på 1960-talet, eller så).
"... Svalt, mjukt, hygieniskt är det att torka sig med en Björnlinnehandduk. Av ädelt, högabsorberande lin är den gjord, och dess styrka är lika stor i vått som i torrt tillstånd. De vackra mönstren i dräll eller jacquard tillfredsställer varje smakriktning. Ni kan välja mellan helvita, bårdiga eller helkulörta handdukar med allra högsta färgäkthet. Mycket praktiskt är att låta varje familjemedlem få sin egen färg på handdukarna, t. ex. rödbårdiga för Mamma, blåbårdiga för Pappa, grönbårdiga för Pelle osv.
Linne är välgörande för hyn! Vi rekommenderar därför linnehanddukar för ansikte och händer samt frottéhanddukar för den övriga kroppsvården. Torka ej handdukarna direkt på värmeelementet! ..."
Kunde inte låta bli att ta med hela texten just här. Så mycket praktiska råd, va? ;)
Annars så tänkte jag flika in ett par lättsamma filmtips här också. En film som kanske inte var så jättebra egentligen, och en som jag hade väldigt låga förväntningar på. Men båda var ändå helt okej. Sevärda. Tänkvärda.
Först brittiska Adult Life Skills med uttrycksfulla Jodie Whittaker (förmodligen känner ni igen henne från Doctor Who eller Broadchurch). Sevärd, tänkvärd, som sagt. Lite lättsam, men också en aning eftertänksam. Vad är det här med att vara vuxen egentligen? En fråga som ställs emellan raderna. En fråga som borde ställas oftare, tycker jag. Viktig fråga i en en tid när allt fler unga vuxna verkar stressade över att inte hinna med "allt man SKA hinna med innan en speciell ålder". Filmen handlar om saknad. Om att hantera förlust. Om att överleva. Det handlar om fantasi, och om vart den kan ta dig.
Destination Wedding. Bara namnet låter ju trist. Och här måste jag erkänna att jag sa till mannen att jag kände mig oerhört ambivalent inför de två huvudrollsinnehavarna (som visade sig vara de två ENDA talrollerna i hela filmen?! Inte så konstigt som det låter, men jag förstår om någon slutar läsa om den här annorlunda filmen här...). Den ena huvudrollen är en person som jag saknat så mycket på vita duken. Hon fyllde varje tum av filmrutan med sitt naturliga skådespeleri när jag - och hon - var yngre. Winona Ryder.
Den andra huvudrollen spelas av en av de manliga skådespelare som jag alltid har upplevt som en aning för stel. Lite för stel för att kännas som att han blir ett med sina roller. Men här överbevisade han mig rejält. Här kom han verkligen till sin rätt. Keanu Reeves. Efter att ha sett den här filmen blev jag så nyfiken på vem han egentligen är - bakom den där stoneface-fasaden - och det visade sig - efter ett par Google-tryckningar - att han verkar vara en så himla intressant och reko människa. Som dessutom har gått igenom saker i sitt liv som man önskar att ingen skulle behöva genomleva.
Dessutom är han vänsterhänt. Jaha, vaddå då?! Undrar någon säkert nu. Nej, jag tyckte bara att det var så lustigt att det råkade vara vänsterhäntas dag, då, samma dag som vi såg filmen. I avdelningen oviktigt vetande, jag vet. Åter till filmen. Två bittra personer möts, så tror jag att den beskrevs, men jag skulle vilja säga cyniska. Krassa. Det pratas mycket. Väldigt mycket. Ni kommer inte hinna bli uttråkade mellan varven. Det händer inte så mycket, men en massa snickesnack blir det. Både intressant, udda, kvicktänkt och kul, faktiskt.
:)
/helena
ps Woodstock. På allas läppar nu. Och jag måste erkänna, på tal om det stora 50-årsjubileumsåret som vi befinner oss i, att jag hellre skulle velat uppleva de där tre magiska musikdagarna, än självaste månlandningen. Jag skulle hellre halkat runt i den där massiva lervällingen framför den snabbuppbyggda scenen på mjölkfarmens ägor, än gått det allra första steget på månen. Jag tror att det var en mer överjordisk upplevelse att vara en del av den stora, nästan en halvmiljon stora, publiken i upstate New York, än vad det var att sträcka ut sina ben mot mångubbens näsa. Vi såg dokumentären som SVT sände igår. Så himla bra. Se den, om du också vill försöka förstå hur det var att befinna sig på det där magiska lerfältet en helg i augusti 1969.
pps Dalsjöfors. En annan liten metropol. Kanske inte riktigt på lika mångas läppar, men ändå. Vi som bor i närheten och älskar second hand och vintage och gamla grejer i allmänhet, vi vet att i Dalsjöfors ligger en villa full med sköna prylar: Gärdhems second hand. Öppet nästan varje lördagsförmiddag. Bara ett tips, om ni skulle råka vara i närheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar