Bordet är dukat! Finns det något härligare än att sätta sig ner till ett färdigdukat bord? Jo, det finns det förstås. Men erkänn att det är mysigt att äta med ett ljus tänt och känslan av något extra? Personligen dukar jag helst med snygga vintage-föremål, men det vet ni ju såklart redan. Maten ska däremot helst inte vara vintage...
Något fräscht och grönt måste man naturligtvis ha... Minimorötter som bara smälter i munnen...mm.
Morötter och vitkål, haricots verts, körsbärstomater och gröna oliver, det är min grönsaksmelodi det. Även om de inte alltid är de mest miljövänliga alternativen. Även om vi mest äter färdiglagad mat för övrigt. Ingen av oss vill prioritera att stå vid spisen länge. Vi har annat att göra, helt enkelt. Som att blogga och annat livsnödvändigt! ;)
Att dukningen är snygg, tycker jag är viktigare än att maten är det. Maten får gärna vara god, men så där himla snitsigt upplagt behöver det inte alltid vara. Hellre läckert i gommen än på tallriken. Tycker jag. Kanske tycker Du helt tvärtom? Vi gör alla våra olika prioriteringar här i livet. Smaken är som den berömda, stora baken.
Det allra viktigaste för en angenäm måltid är ändå tillbehören. "Tillbehören" i form av lugn och ro och trevligt sällskap.
- Kökstrall. Så står det på det glänsande glansiga linnetyget från Dalsjöfors. Björnlinne. Tyget formligen luktar och osar av kvalitet. Det ligger fortfarande kvar i sin originalförpackning, precis som när jag ropade in det på en auktion för många år sedan. Kanhända ska det få komma fram i ljuset nu i höst. Färgerna är nämligen smått amazing!
- Gafflar. Små och stora. Inget att gaffla om egentligen, men... Har haussat de gamla besticken så många gånger förut, men en gång till orkar ni säkert med. De går ju att återanvända på så många sätt. På tallriken, naturligtvis. Men också som snirkliga smycken eller minikrattor till balkonglådan. Senast jag förundrades över deras "andra liv" var när jag såg dem användas som upphängningsstänger i en second handbutik. Bra grejer.
- Morteln. Mannen tror att han har ärvt den. Att han hade med sig den hemifrån redan när han flyttade hemifrån, så att säga. Tung och vacker. Med en yta som jag tror ska föreställa marmor. En falsk marmoryta på en äkta stenbumling. Så tror jag att det är. Patina och pistill! (För ni minns väl att själva stöten till morteln också kallas så - pistill?)
- Ljuslyktan vikarierar som mini-vas i väntan på ljusare tider. I väntan på mörkare tider, snarare. Eftersom vi i dagsläget vet att värmeljusens miljövänlighet är starkt ifrågasatt - även om det finns miljövänligare varianter på både ljusmassan och själva koppen därute på marknaden - bör vi helst begränsa användandet något. Då är det ju bra att kunna hitta nya jobb åt dem, tänker jag mig.
- Orrefors. Skål på fot. Med linneor i botten. Toppen tycker jag!
<3
/helena
ps Jag doftade skog om fingrarna ett långt, långt tag efteråt. Efter att jag plockat det gröna, friska lingonriset. Så härligt det är att ta del av skogens fräschör i år, efter förra sommarens torka är det en lisa för både själen, ögonen och fingrarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar