I min hand - I ljungen

"Lisa: Vad det är ljuvligt att sitta här i ljungen! Luften är så ljum, och inte ett ljud hörs.

Hans: Nu hörde jag j-ljudet fyra gånger, och det är ju j-ljudet, som vi har i läxa.

Lisa: Då kan vi sitta här i ljungen och läsa läxan, Hans. Det är ljust nog.

Hans: Kan du förstå, varför j-ljudet ska skrivas på så många olika sätt? Sex olika sätt är det visst.

Lisa: Ja, det är med j, g, hj, lj, dj och gj.

Hans: Om jag var kung, så skulle jag förbjuda folket att skriva j-ljudet med annat än j. Och de, som inte lydde mig, skulle jag sätta i fängelse."

Himlen är vit. Träden rör sig lojt, liksom joggar på stället. Och det riktigt känns i luften att vi närmar oss skördetider och skolstart. Då bläddrar jag, som så många gånger förut, i en av de mest inspirerande böcker jag vet: Vill du läsa?, av Elsa Beskow och Herman Siegvald. Kanske den mest klassiska av alla läseböcker? Definitivt en av de mest rikt och fantasifullt illustrerade. På I hittar vi inte bara igelkotten, utan också indianen - och isbjörnen på sitt iskalla flak.

Isflaken, som nu cirka åttio år efter att boken gavs ut, smälter i en fart våra förfäder aldrig kunde anat.

Skogens färger är så levande nu, innan skiftet mot allt det multnande och gulbruna sätter i gång. Ljungens lila toner sätter fart på markens grönbruna myller. Och i vägrenen står renfanans lejongula prakt i stark kontrast.

Ljust lila och mörkt gult, två nyanser som verkligen gifter sig med varandra. Jag tänker mig att ett hus skulle må extra bra med just den kombinationen på fasad och dörrar. Fast tänk, om man sedan ändrar åsikt likt kameleonten? Tänk om man hellre vill ha en mintig pastellfasad när våren kommer? Tänk om man bekänner färg lika flyktigt som en rodnande ros? En sådan som först verkar vit, och sedan helt frankt bestämmer sig för att skifta mot skärt. Äsch.

Min brosch, med den skira ljungens enskilda grenverk så väl synligt, ska få pryda kavajslaget snart. Och snart sitter ännu en kull färska förstaklassare i bänkarna, för att försöka lära sig att skilja på alla olika J:n.

Livet. Årstiderna. Det går verkligen med vindens fart.

<3
/helena