Ett litet hej här hemifrån.
Mannen för statistik över livets realiteter och en del annat. Jag fixar med en bild. Var tvungen att ändra lite i String-hyllan för att få till det. Vad då, sa ni? Ser ni ingen skillnad? Nähä. Men jag sa ju att jag ändrat lite. Lite med stort L. Eller säger man kanske litet l, när man vill förstärka åt det förminskande hållet?
Det doftar ljuvligt från något gott i ugnen och snart börjar det sista passet över EM-hindren i ridsport, på tjockteven. En söndag helt i min smak, även om jag såg fram emot en mera höstig helg än vad det blev. Började ju liksom vänja mig vid regnets vilda, vackra framfart över fönsterrutorna.
Hösthumöret får visst vänta ett tag till. Hänger in ollen i garderoben igen då. Och polon. Det blev bara en ensam blomma kvar på galgen.
Drömde förresten så galet i natt. Om någon jag inte drömt om på länge. Kanske aldrig. Visst är det lurigt det där med hur bakhuvudet kan påminna en om saker - och människor - medan man sover. Saker som man behöver bli påmind om. Eller inte.
- Nu börjar det väl? frågar mannen mellan ett par stressade tryck på sitt tangentbord.
Oj. Nu börjar det. Och det där som luktar så gott ska visst tas ut nu.
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar