När jag var ung. Yngre. Då kunde jag verkligen frossa i blommor vid advent- och jultider. Gärna ojuliga blommor. Icke traditionella. Tropiska. Riktiga långresenärer. Blomstrens verkliga miljöförstörare. Jorden-runt-resenärer. Är ni med? Jorden runt. Som i blomjorden-runt-resenärer. Nu för tiden tänker jag, som så många andra, annorlunda.
Jag tänker längre än ananasblommor och flamingos. Jag tänker på allt som skog och mark ger. Kottar och blåbärsris och snygga mossbeklädda grenar och stenar och sånt.
Men jag tänker också på allt som jag redan har. Jag tänker ett varv till. Jag plockar fram mina maracas. Min barndoms snyggaste. Tänker att de minsann också är julblommor, fick dem på en julfest en gång i tiden. När jag var tio eller så. De blir så himlans snygga i vasen från Alingsås keramik. A match made in flower power-heaven. Vintage-heaven.
Och känner man för att kompa sin musikerman är det ju bara att plocka upp de blomstrande knopparna, greppa stjälkarna och skaka loss!
:)
/helena
ps Nu menar jag såklart inte att man ska låta bli att köpa traditionella julblommor helt. Om man älskar ljuvligt doftande lökväxter, ska man förstås tillåta sig att omge sig med dem. Men med måtta. Kolla att de flesta är närproducerade och lokalodlade och så. Det finns ju faktiskt inget som slår levande växter. Bara en sådan sak som att många av de grönaste bladen är världsbäst på att rena vår instängda, torra inomhusluft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar