Ser ni honom inte? Jo. Där. Längst fram. Mot kanten. Mannen. Liten som en myra här, en flitig en. Han är på väg. Mot utsikten. Jag tänkte nämligen bjuda er på en spektakulär utsikt. Helt klart sommarens vackraste, så håll i er. Här kommer den...
Va? Nej. Nu blev det väl lite fel? Nog för att han är fin, min man, men det var ju inte honom vi skulle studera här och nu...
Nu börjar vi närma oss. Kvällssolen håller oss sällskap en stund. Håller oss i handen när vi tittar ut över...
...ett smått magiskt landskap.
Ni tycker kanske inte det är så märkvärdigt, bortskämda som vi alla är med spektakulära, digitala bildregn som öser över oss varje dag, men jag lovar, när man går mot änden av en avgränsad gräsmatta lite så där slentrianmässigt lojt och plötsligt får se det här breda ut sig nedanför ens ögon och fötter, då blir man paff. Både piff och puff och paff faktiskt.
Ser ni fåret? Haha. Eller jag vet inte om jag vågar skratta, för vi undrade om det mådde riktigt bra där i den varma slänten. Det bara låg där. På sidan. Och andades. Och andades. Och vi oroade oss och ojade oss tills det antagligen blev trött på våra ojanden och stånkanden och helt sonika reste sig upp och gick. Jodå. Haha. Så jag tror nog att jag vågar skratta lite ändå. Åtminstone fnissa.
:)
/helena
ps Det var i Larv vi var och letade efter en vy som en gång i tiden blev ett vykort. Tror bestämt att jag råkade skriva fel ställe, när jag visade er änglarna som också finns på den här kyrkogården, tidigare i höstas. Fotona är tagna i Larv, ingen annan stans.
Ni som följt med ett längre tag vet att jag försöker följa i en fotografs fotspår. En lokal kändis, skulle man kunna säga. Som fotograferade mycket av sin hembygd i början och mitten av 1900-talet. Ja, under stora delar av 1900-talet faktiskt. Och nu gör vi fotoutflykter i hans spår. Här, runt omkring i Västergötland. Vi passar på att göra utflykter när jag ändå ska fota. Eller om det är tvärtom.
Anyway.
Det är ju mest aktuellt på sommaren, även om jag måste säga att det finns tillfällen när sommaren är lite i vägen. Som den här kvällen, när en man kom ut på sin balkong och undrade vad tusan jag höll på med när jag försökte måtta in rätt vy, samma som i den äldre fotoförlagan i boken. Det var svårt, det står en hel del träd i vägen numera. Och löv.
Det fotot får ni inte se här, det kommer ingå i en större sammanställning som ska göras när tillräckligt många utflykter och foton är gjorda/tagna. Jag räknar med att det handlar om ett tioårsprojekt eller så. Särskilt om det blir nödvändigt med en massa omtagningar på grund av löv och annat som kan vara i vägen. Annars älskar jag ju löv, som ni vet. Och stora, gröna trädkronor. Men ibland kan de kala vinterstammarna ändå ha sina bildtekniska poänger...
pps Varför den här utsikten just idag då? Jo, för att det är exakt ett år sedan jag visade er några av mina bilder från sommaren 2018, under samma paroll, ingående i samma bildprojekt. Kommer ni ihåg? Min flitiga bokhållare var med även då. Och jag dedicerade inlägget till en speciell tjej.
En mycket speciell tjej. Tänk om vi vetat då, vad vi vet idag. Tänk, vad mycket som hänt det här året. Ett enda år har förändrat så många attityder. Fått fler att bli verkliga miljövänner. Och förhoppningsvis har en och annan klimatförnekare vänt sin sjunkande skuta i de plastförorenade haven och bytt attityd och anslutit sig till oss som gör färre bilutflykter nu än vi gjorde förut - bara för att ta ett oansenligt exempel på vad man kan göra i det lilla för att försöka påverka i det stora.
Även om de riktigt stora krafttagen måste tas genom att de rika länderna både skärper sina egna miljölagar och på riktigt börjar minska sina stora, bolmande industriutsläpp. Samtidigt som en omfördelning av resurser och kunskap måste göras mellan de som har klimatsmart kunskap - och kan agera genom att applicera den på verkligheten - och de som inte har och kan lika mycket.
Jag vill dedicera det här inlägget till samma tjej, såklart. Men också till alla andra som kämpar i hennes anda. Go Greta! Och alla andra gretor där ute!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar