Ett sagoslott. En bokhållare. En dedikation.

Det var sommarens första dag. Den allra första dagen i juni. Kvällen var ljummen, mer än ljummen faktiskt, fortfarande varm, som jag minns det. Och som mannens bara armar indikerar.

Så. Jag tänkte som så här: Vad kan vara bättre att börja julmånadens allra första dag med - än sommarens mest skimrande sagoslott?

Läckö Slott. Det slumrar kanske lite nu, i halv vinterdvala, men fortfarande en bit in i december går det att boka visningar. Den vackra Vänerskärgården sover dock aldrig, även om fåglarnas skri lär vara några färre än under naturens högsäsong.

Vattnet, helt nära. Helt stilla, inte en enda liten pust till segelbåtarnas hjälp. Det ljusa slottet med sina många mörka fönsterögon och sitt djupröda, glödande tak. Såå vackert.

Här går han - bokhållaren. I den torrlagda vallgraven. Eller hur var det nu igen? Den fylldes väl aldrig in the first place? Nej, jag tror den förblev torr genom tiderna. Det räckte kanske med Vänerns vatten som värn runt omkring? Får nog läsa på lite mer om det där.

Några av de andra bilderna, som jag fångade den där förunderliga dagen i juni, kommer hamna i min mapp märkt GE. G.E., som i Gustaf Ewald. Fotografen, i vars fotspår jag försöker gå. Långsamt rör vi oss framåt genom det närliggande västgötska landskapet. Långsamt, eftertänksamt. Och sprudlande glada över allt det vackra som fortfarande finns bevarat!

:)
/helena

ps Hur var det nu hon sa - Greta? Jo, ungefär så här: - Det bevisar att man aldrig är för liten för att göra skillnad. Unga, engagerade Greta. Greta Thunberg. En hårt arbetande miljökämpe. Hon går i skolan OCH skolstrejkar för klimatet. Heja! Hon inspirerar en hel värld till att ställa sig upp - eller sätta sig ner då - för miljöns skull. En förebild för många unga - och äldre - runt om i världen. Alla kan göra skillnad. Alla kan göra något. Och det är väl det jag alltid brukar säga - särskilt de dagar när jag deppar som mest över att miljöfrågorna så ofta tillåts hamna långt ner på den politiska agendan - det är de unga som får mig att inte tappa hoppet. De unga bryr sig. De engagerar sig. Uppoffrar sig. Tänker till, tänker inte bara stillatigande sitta stilla i båten. De hoppar och viftar med armarna fulla av kloka ord på plakat! Heja.

Det här natursköna inlägget är tillägnat Greta. Go Greta!