"... På sistone hade det alltså varit extra kämpigt med långa arbetspass fördelade på knappa personella resurser och åtskilliga ärenden. Just därför kom julhelgen speciellt lägligt för honom i år; han behövde sin vila för att kunna ladda om batterierna inför kommande uppdrag. Under de senaste dagarna hade kriminalen fått in en rad anmälningar om en särdeles fräck och förslagen inbrottstjuv som med olika metoder berett sig tillträde till äldre personers hem där han fått med sig både värdesaker och i vissa fall kontanter.
Ingen hade kunnat ge något enhetligt signalement på tjuven som tydligen ömsade skepnad på ett mycket effektivt sätt. Och han begagnade sig av olika tillvägagångssätt. Ibland kunde han likt Bostonstryparen hävda att han kom för att rätta till något fel i avloppet eller med belysningen, ibland agerade han som charmig försäljare, vid andra tillfällen kunde han dyka upp som den okände släktingen från Norrland. Wall betvivlade inte att det var samme man som opererade - det enda som offren gemensamt pekade på var den säregna rösten, liksom ansträngd, som om den förvrängts. Kommissarien retade sig på att de ännu inte lyckats fånga honom, men om han inte hunnit ge sig av från Staden skulle de ta honom. Det var han övertygad om.
Wall inspekterade matförråden och började upprätta en lista på vad han behövde för att klara sig igenom helgen. Sedan klädde han sig och gick ut i det dämpade snöfallet för att påbörja en lång, skön, rogivande och avstressad julhelg. Han kände sig säker på att det skulle bli så lugnt att han efter ett tag skulle uppfatta juldagarna som mördande enahanda och långtråkiga. ..."
/utdrag från novellen: Det stora jullugnet
Av Björn Hellberg
ur Mordet på Jultomten och andra juldeckare
Redaktör: Åke Persson
Bokförlaget Semic, 1999
Fatta! Hur tiden har stått stilla? Eller hade det goda På Spåret-oraklet Björn Hellberg fingret rätt upp i framtidsluften? Det har gått 20 år sedan textutdraget ovan skrevs, ändå känns beskrivningen av tjuven och hans tillvägagångssätt att utnyttja äldre människor hänsynslöst, som om det kunde hänt igår. Eller idag. Hur kusligt? Var han synsk, eller? Det enda som känns något daterat är väl ordet "kontanter". ;)
Fast det är väl just det som är en av litteraturens uppgifter - att sätta fingret på saker som ännu inte har hänt?
En märklig tid ligger bakom oss. Vi får aldrig någon ny regering, känns det som. Och det käraste Nobelpriset för oss kulturtanter och farbröder delades inte ut i måndags. Hur konstigt känns inte det? Som hämtat ur en sci-fi-novell. Snarare en sci-fi-roman. En lång en. Med många intriger. En riktig tegelsten.
Som kompensation för uteblivet lugn - i vad som just nu känns mer som en polsk riksdag än en svensk - och för uteblivet litterärt Äntligen!-utrop bjuder jag på duon Telmo/Miel's street art-tolkning av Selma Lagerlöfs Nils Holgersson.
Visst kändes det lite tomt utan litteraturpristagare i måndags? Nu hamnade i och för sig fokuset mer odelat hos de intressanta - livsnödvändiga - vetenskapspriserna istället. Hög tid för dem att hamna i framsätet på något sätt.
Ska inte långbänka mig vidare här, bara tipsa om Plus. Sämhällsprogram på en fredag? Ja, jag vet lite dålig partyvibb på det, men vad tusan då då, glömde ju bort det i gårdagens inlägg, så here we go: Vet inte hur länge sedan det var som jag följde det konsumentvänliga TV-programmet senast? Måste varit på Sverkers tid. På den klassiska soptunnans tid. Men så såg jag att Joakim Bengtsson skulle komma dit och prata antikviteter och då var det kört. Sedan såg jag ytterligare ett par av höstens avsnitt av bara farten. På tal om fart så handlade det bland annat om bilar. Miljöbilspremier och dess konsekvenser. Värmeljus-testet satte ljuset på vad som är viktigt att tänka på när man köper och använder och sorterar dessa miljömässigt inte helt okontroversiella ljuskällor. Och så fick vi matnyttiga tips angående hur vi förbättrar vårt sätt att sortera vårt övriga vardagsavfall.
Nu kramas Farah och Daniel! Och jag tror bestämt att det är en tår vi kan skymta där i Daniels ögonvrå... Musikhjälpen 2018! De har just träffat en väldigt inspirerande person i buren. En person som inte låter sin CP-skada komma i vägen för livet och engagemanget för allas rätt att funka olika! Värsta helgpeppen på det! Tänk om vi kan samla ihop så mycket pengar att vi faktiskt seriöst kan påverka situationen för de med olika funktionsutmaningar runt om i världen. De som inte haft turen att födas i ett rikt, resursstarkt och förhållandevis upplyst land som Sverige.
Förstår så väl om ni inte hinner prioritera att titta på Plus just den här helgen, men någon dag senare kanske?
Det viktigaste jag fick bekräftat, av att ta mig tid att se några avsnitt, var att jag äntligen lärt mig att sortera de miljöovänliga aluminiumkopparna till värmeljusen rätt. De SKA läggas i metallskräp/avfall hos återvinningscentralerna. Inte i metallförpackningar. Och så ska man separera själva koppen och "pluppen" i mitten. De ska läggas i samma kärl, men ligga separata däri, så att de jättemagneter som används kan fånga upp järnpluppen, men låta koppen av aluminium ligga kvar. Så blir det rätt. Är rätt säker på att det går till så i de flesta svenska kommuner.
Det allra bästa är förstås att begränsa sin värmeljuskonsumtion något. Inte nödvändigtvis sluta använda dem helt, men tända ett istället för två. Lite så, ni vet.
Usch, vad jag lång(randig)tråkar ut mig själv. Snart snart ska jag skriva något kort, kärnfullt och vackert. En lagom ojulig juldikt kanske?
<3
/helena
ps Bästa digitala julklappstipset: Att surfa runt bland Bokbörsens otaliga second hand-titlar. Och där, mitt i den ofattbart omfattande ordsmeten, bland allt litterärt julgodis, finns också den lättviktiga, småputtriga novellsamlingen/antologin Mordet på Jultomten (med textbidrag av idel välkända deckarnamn, som exempelvis Liza Marklund och Ulla Trenter) att klicka hem. Fanns rätt många ex att välja på när jag var där och kollade alldeles nyss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar