Plinka, plonka, klinka, klinga!

Med den här halvtråkiga bilden, som jag kallat för Bakgrundsmusik, vill jag slå ett extra slag med tärningen. Med givmildhetstärningen. Med empatitärningen. Med tillsammans-kan-vi-flytta-berg-tärningen!

Kallar den alltså Bakgrundsmusik, för att den föreställer bakgrund och musik. Är ni med? Och halvtråkig är den helt enkelt för att det där bak ser lite vardagstrist ut, samtidigt som mannen poserar så fin framför en ljus skärm, för en närbild jag ville ta med hans fingrar vilandes mot basens stadiga strängar.

Nog om bilden, till saken. Till musiksaken. MUSIKHJÄLPEN 2018! Kampen för att samla in så mycket nödvändiga pengamedel som möjligt till/för allas rätt att funka olika, pågår ju i några timmar till, och jag tänkte föreslå att vi slänger in ett par låtönskningar till.

Kanske kommer vi inte hinna få höra dem den här gången. Förmodligen ligger det alldeles för många låtar på kö framför våra låtar. Förhoppningsvis ligger det många ospelade låtar (= en massa hundralappar till den goda saken!) och skvalpar där ute någonstans. Någonstans mellan en digital kanal och en annan. Men jag tycker inte att det ska få hindra oss från att bidra med ett par låtar till. Lyssna på dem kan vi ju göra någon annanstans. Till exempel på Youtube.

Här är mina fyra låtönskningsförslag: 

1. KOM KOM. Med Uno. Vi börjar med Uno. Eller Freda då. Bandet jag såg LIVE ett par gånger när jag var ung och blev övertalad av en kompis att Freda var det bästa band som fanns. Nja. Jag var tveksam. Svårövertalad. Men när jag väl stod nästan längst framme vid scenen och hörde Unos själfulla röst slå musikaliska kullerbyttor i luften framför oss i publiken, kapitulerade även jag. De mer religiösa texterna berörde mig inte så mycket. Det var väl mest de med mycket mänsklig värme och kärlek i, som verkligen kändes. Och brändes in i det unga, blödiga hjärtat. 
2. MY BABY JUST CARES FOR ME. Med Nina Simone. Har hört att hon har spelats ett par gånger under veckan, vilket såklart inte alls är förvånande. Men jag vet inte om just den här har hörts? Nina Simones egen text till det här "örhänget" är så bra. Och hela hon var så bra! Någon ytterligare motivering behövs verkligen inte.
3. SÅ LÄNGE SKUTAN KAN GÅ. En av mina absoluta Taube-favoriter. För att inte säga den absoluta favoriten! Men inte med Evert den här gången. Och inte heller med Sven-Bertil. Med Ulf Lundell. Jodå. Gubbrockigt värre. Och härligt! Och eftersom jag själv är en gumma, nåja, så har jag alibi för att få kalla dessa musikaliska ikoner för just gubbar. Så det så. Och vem har sagt att just du ska ha hörsel och syn? Texten. Den får en verkligen att tänka på hur mycket många av oss bara tar för givet.
4. I FEEL THE EARTH MOVE. Med en av de mest musikaliska kvinnor jag har hört talas om: Carole King. Såå bra låt. Den framfördes i På Spåret för några veckor sedan, och jag måste säga att jag skäms lite över att varken mannen eller jag kunde sätta kompositören och textförfattaren bakom det här första spåret på klassiska Tapestry. Fy på oss. Nu får vi lyssna på den här sången igen - som straff. Känns ju inte direkt som ett så där jättejättejobbigt straff förstås...

Plink, plonk, kling och klang och klong! Och klirr! Lite så låter det när vi hjälps åt att ro den här underbart musikaliska veckan i hamn. Ända in i kaklet nu då! Sova kan vi ju göra i jul. Eller när vi blir gamla. ;)

<3
/helena

ps Inget att tillägga egentligen, hoppas bara att länkarna ovan blev rätt nu, känner mig lite lätt groggy efter en vecka med ovanligt lite nattsömn.

Och så kan jag rapportera att jag "tvingat" mannen att lägga till I feel the earth move till hans redan långa, långa jobb-låtlista. Mannen jobbar ju med underhållning och musikpedagogik bland underbara människor med olika funktionsvariationer (eller funktionsutmaningar, som vi brukar säga).