Kul(or)

Tänkte jag skulle presentera några av årets kuligaste kulor lite närmare. Årets, som i de jag har tagit fram ur prylgömmorna just i år. Det enda som är nytt på riktigt är pepparkaksburken och dess innehåll. Hur fin? Nyåkers. Har inte öppnat den här pepprigaste burkkulan än. Den som spar hon har.

Den allra bästa kulan räcker ända till påska. Klippte fotot med fjädern till en form som passade ihop med bästa garnstjärnan. Silverglans på väggen ovanför köksbordet. Vem behöver inte det en lagom gråmulen och glåmig decemberdag?

Jongleringsbollarna som jag gav till mannen i julklapp för säkert 20 år sedan blir bara snyggare och snyggare med åren. Nu ligger de ovanpå TV:n. Anti-stress-klämkulor. Lättillgängliga när man känner ett akut behov av att lugna ner sig ett par knop. Efter Rapport eller så... Bara att klämma och kasta och kasta och kasta och klämma.

Kulstakarna behöver knappast någon närmre presentation. Tunga, läckra. Behöver inte ens några ljus. Hur snygga som helst i bara mässingen ju!

"Men Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta." Inga runda ord här inte. Bara julkul-runda. Det konstfulla julevangeliet står på notstället och påminner om vad allt handlar om - egentligen. Äkta julstämning. Bortom alla kulor.

Och ett par tvättoäkta jordgubbar kan vara precis vad en vinterkal björkkvist behöver för att fira jul.

Som sagt, jag tar fram olika "julkulor" olika år. Varierar mig. Låter något vila ett år emellanåt. Men fokus ligger förstås alltid hos sakerna som levt ett tidigare liv. Grejerna som levt loppan innan de kom in innanför vårt hems väggar. Som ängel-tallrikarna från 1906. Och de små ryska dockgummorna som jag ropade in på en tvättäkta slagauktion tidigare i år.

Det var lite kul(or) det. Nu tillbaka till allvaret. Eller nä.

<3
/helena

ps Trodde aldrig att jag skulle få se mannen leka med dockor, men plötsligt händer det! Kul.