Skrev ihop en sak med de resterande sammansatta kylskåpsorden. Blev lite bra, tror jag. Om att börja om och om igen. Utan att nödvändigtvis alltid behöva börja om på nytt. På tal om att ett nytt år ligger och lurar runt knutarna igen.
Om och om och om.
Igen.
Fast först en slags programförklaring:
Lite om att imorgon och poesi är två oslagbara ord att få förmånen att uppleva igen.
Nu till själva saken:
2019.
Då.
Nu. Snart.
Nu.
Då.
Sen.
Någonsin.
Igen.
2019.
Vill jag inte läsa att du är en Hinna-Kvinna.
2019.
Jag vill inte läsa om att du är en sådan.
Någon som går runt med en ständig Jag-Längtan.
Och gråter lite inombords.
Någon som bara Ganska-Sköter om sitt inre.
Någon som springer och springer och springer ifrån sin längtan.
Sin egen unika längtan.
2019.
Se hit!
Du som är trött på att vara lika Söt-Slut som det gamla året.
Du som är tröttare än trött på att låtsas vara Man-Modig jämt.
Man-Modig, som i någon som ständigt ska rädda mänskligheten (eller åtminstone alla andra i din egen familj och vänskapskrets) på bekostnad av dig själv.
Humanmodig.
Humanövermodig.
Humanöverbordmodig.
2019.
Se längre än hit.
Du som är trött på att känna dig Då-Blå och Mjölk-Rätt.
Trött på att inte hinna vara din egen kvinna.
Trött på alla Skräp-Svar som du alltid tvingas ge dig själv när du frågar:
Men jag då? När räknas jag?
2019.
Se dit.
2019.
Begränsar vi hypen att vara Brus-Ivrig.
och TV-Verklig.
2019.
Låter vi livet bli mer påtagligt och taktilt än en dåligt upplöst Sex-Hägring.
2019.
Året när vi ställer oss upp och gör så gott vi kan för att du och du och du och du och jag och du och hon och han och bror och du och ni och storebror och hans syster och fan och hans moster och min faster och din depressiva systeryster och allas vår söta lillasyster ska få känna sig Värld-Glad.
I singularis ja.
Fast ändå alltid i plural på något uträknat, ekvationslistigt sätt.
För man kan inte rädda hela världen varje dag.
(Även om man väljer att leva aldrig så Dag-Nära.)
Bara så många som får plats under himlens vackraste Ful-Regn.
2019.
Året när vi inte orkar äta mer len Val-Honung.
2019.
Året när vi inte vill se mer egoistisk Vit-Stress.
2019.
Då vi inte orkar se en enda låtsasintellektuell till, som lutar sig fram och gör sig onödigt Svår-Speciell. (Vart ska jag ta vägen då då?!? ;)
2019.
När vi inte sätter oss själva längst bak.
Eller längst fram.
I rättvis Tack-för-ordet-och maten-Ordning bara.
2019.
Gör vi så gott vi kan bara.
2019.
Igen.
2019.
Året när vi vill ha allt.
Igen.
Men nöjer oss med ett oförglömligt Doft-Minne.
Kanske är det grönt som i bladen som fortfarande lever.
Kanske är det rött som i den odödliga kärleken till din vän.
Kanske är det lagom som i mellanmjölk.
Kanske har det ingen särskild färg.
Kanske är det bara nyansrikt.
2019.
Då.
Nu.
Inte sen.
Öppnar vi all överflödig Skum-Skumpa på vid gavel.
2019.
Färgfullt.
2019.
Färgfullt.
Med plats över.
Och Värld-Glad.
Igen.
Det nya årets ord?
2019.
Ja, tack!
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar