tisdag 17 december 2019

Tack för musikhjälpen!


Här står han ju - musikhjälten!

Med det här fotot som jag tog i somras, av mannen och hans trogna följeslagare gitarren, vill vi tacka de som hjälpte oss att hjälpa.

Med kort varsel fick mannen möjlighet att spela önskelåtar till förmån för Musikhjälpen på det kreativa Hässlehuset. Hässlehuset på Hässleholmen, en stadsdel i den lilla, storartade staden - Borås - där vi bor.

Hässleholmen. Stadsdelen som blev mitt första vuxna möte med Borås. Dit vi flyttade som unga och vackra. Nu är vi bara vackra, som ni vet. ;)

Ett stort TACK! till alla er som önskade låtar och swishade och skänkte pengar via app och Radiohjälpens 90-nummer. Ni som var på plats i fiket när mannen spelade och sjöng en stund där i torsdags eftermiddag. Applåder till er.

Och ett lika stort TACK! till er som upplät lokal och tid och ljudrum åt möjligheten att via strängar, sång och ackord göra världen till en lite mjukare plats.

<3
/helena

ps En lampa var alltid tänd, de där månaderna när jag fortfarande pendlade mellan min uppväxtort och mannen i Borås. En liten trälampa. En sådan som någon flitig sammanfogat av små, utskurna trästycken. Några bitar hade fallit ur, men det gjorde inget. Det gjorde bara att den ivriga glödlampan fick en större yta till sitt förfogande.

Jag brukade gå hela vägen från järnvägsstationen (de gånger när mannen jobbade kväll och inte kunde hämta mig med bilen), genom centrum, via villastaden och sjukhuset, fram till lägenheten på Hässleholmen. När jag såg den lilla lampan i fönstret var jag framme.

När jag såg det varma skenet kände jag mig hemma. Jag tyckte om att bo där. Inte bara för att jag var ung och vacker och nykär och hade syrénlila köksluckor. Jag tyckte om myllret. Buzz:et. Rytmen. Känslan. Ja, nästan allt gillade jag.

Jag gillar fortfarande stadsdelen Hässleholmen, inte bara för att vi har bott där en gång i tiden. Jag gillar fortfarande flow:et. Rytmen. Läget intill den lilla gröna kullen. Den knasiga blå skulpturen. Och alla människorna som lever sina alldeles vanliga, ovanliga liv där.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar