Hallå där, vad gör ni? Tittar på fotboll? Njuter av allt det gröna där ute? Sjunger allsång? Vi har en riktigt analog kväll, eller vänta nu här... Haha, var bara tvungen att komma in hit och dela ett citat med er.
Fast det tar vi sedan, först måste jag bara få kommentera hur otroligt många begåvade människor det finns, i den stora vida antik-världen. Oj, oj, oj, säger jag bara. Jag håller nämligen på att läsa ikapp. I diverse tidningar, som jag har lånat hem från biblioteket. Fick för mig att det skulle vara avslappnat, nedkopplat och fullständigt sommaravkopplande att läsa en hel drös magasin fyllda av de käraste redan-använda-tingen. Och det var det. Är det. Verkligen.
Fattar inte varför det är så länge sedan jag tog mig tid att läsa och bläddra och beundra och begrunda allt och inget, och allt däremellan, i de oslagbara Antik & Auktion och Hem & Antik. Jag ligger mer än ett år efter! Fatta! Hur mycket ögongodis jag har framför mig! Hur mycket som helst. Hur kul som helst. Hur kul det är att konstatera att jag har hur mycket som helst att plöja igenom.
Fast, ärligt talat, vet jag faktiskt varför jag inte har läst dem tidigare: För att det tar sådan tid för mig att studera alla detaljer. För att jag inte bara kan gå igenom dem lite snabbt. För att de innebär kunskap för mig. Kunskap som jag numera är lite försiktig med, som ni kanske minns.
Jo, det var ju så här: Att jag upptäckte, för några år sedan, att för mycket fakta runt/om tingen gjorde dem ointressanta på andra sätt. De blev plötsligt så platta, när jag fattade allt. Jag VILL vara lite lagom okunnig. Jag VILL inte kunna allt, om allt möjligt och omöjligt. Jag vill ha känslan kvar. Fantasin måste få sitt spelrum också, annars förlorar föremålen sitt rätta värde, för mig.
Med det sagt måste jag ändå tillstå vilken njutning det är att ta del av människors hem och prylar och pinaler på det här analoga sättet. Inget är som en lagom sönderläst antiktidning. Här finns ju verkligen allt. Här finns hon som tillverkar de mest exakta kopior av gamla möbler och konstfulla föremål - i miniformat - till sitt makalösa och spektakulära dockskåp. Här finns de som samlar på allt. Här finns de som inreder enbart i blåvitt och de som inte utelämnar en enda av regnbågens alla nyanser. Här finns boksamlare och fotoentusiaster. Här finns nördar och freaks. Här finns de fiffiga och de piffiga. Och de som verkar puffa kuddar hela långa dagen.
Bästa sommarnöjet; att botanisera bland gott och blandat med vintage, retro, kuriosa och antikt för ögonen.
Har plöjt mysiga läshörnor med höstfeeling och rykande tekoppar Och tagit del av vårens gladaste och gulaste pynt. Sommarverandorna, de har jag också besökt. Med pelargoner, vattenkannor och rostiga krukor på.
Men mest gillar jag ju julen. Året runt älskar jag att titta på de tindrande, glänsande sakerna i julljusens sken. Inget är så vackert som julpynt med patina. Inget är så smart som att återanvända gamla tråg, ämbar, terriner, karaffer, kaffekittlar och så vidare - till de ljuvligt doftande hyacinterna och de knäckta nötterna. Snart är det jul igen, hör ni. Snart är ju ett så användbart och relativt ord. Liksom nästan elastiskt i sin vidsträckthet och så.
Det var bara det. Ville bara dela lite goda, gamla vibbar med er. Är liksom uppfylld av allt det ackumulerade i vintage-väg just nu. Många goda blädderstunder stundar och återstår.
Sköt om er.
<3
/helena
ps Citatet då? Jodå. Jag har inte glömt det. Det kommer här: "Jag kallar mig själv en sann minimalist i den betydelsen att det finns minimalt lite plats över." Haha. Hur underbart? Sagt av Christopher MacDonald i en artikel om det typiskt engelska - med ord som maximalism och excentricitet i första rummet. Hämtat ur Antik & Auktion nr 9/2020.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar