Jag bad mannen plocka fram några av sina snyggaste 70-talsalbum. Och fram kom Thin Lizzy med Black Rose, som klarade sig med ett nödrop. Plattan, LP:n, är nämligen präglad 1979. Där bakom lurar några fler läckra framsidor, de kommer säkert varieras, här på den nya display-platsen. Visst är det snyggt med hela väggar fyllda av LP:s, som man ser i många retroinredningar, men jag tycker det kan vara väl så prydande för sin plats med en i taget. Då hamnar fokus på just det motivet, och just den artisten/det bandet. Och musiken!
I köket blandas det helt nära med det som angår hela världen. Only one earth, står det på tallriken som fyller hela femtio år nästa år. FN:s konferens om - the human environment. Den mänskliga miljön. En av hemmets finare tallrikar, med ett budskap som serverar sanningen att saker som står högst upp på agendan idag, har funnits med mycket längre än de flesta tror.
Och så Borås då. Den gamla kyrkan, eller åtminstone förlagan, var en del av Borås innan det ens kallades Borås, eller hade blivit en stad. I år - för att vara exakt; senare den här månaden! - fyller den lilla, storartade staden i våra klappande fotbollshjärtan (Elfsborg och Norrby!) fyrahundra modiga, knallande år. Tiden går, men den anrika knalle- och textilstaden består.
Idag består Borås av en smältdegel av historia och framåtanda. En bra blandning av erfarenhet och många tankar om ett nytt fokus i framkant. Textil historia, javisst, men framför allt hållbart textiltänk in i framtiden.
Och så kulturen då. Alla skulpturerna. Inte bara den där väldigt omtalade pojken på P, han med lång näsa och kropp av trä. Många, många fler skulpturer har det blivit. Idag är den lilla staden full av dem. Nu, as we speak, firas jubileet med en utvidgad version av skulpturbiennal - en mer mångfasetterad konstbiennal. Mer om det en annan gång, har inte hunnit sätta mig in i några detaljer ännu, men jag har hört ryktas att det hela är i full gång. Covid-säkert, får vi hoppas och förmoda.
I den gröna bokhyllan samsas en av årets födelsedagspresenter - den lilla, lilla kattskålen - med en av förra årets - den stora, coola skylten. Blev helt paff och förbluffad när jag fick den. Vilken grej! Värsta, bästa, rostigaste vintage-tingesten! Femtio, står det på andra sidan, och det var ju det jag fyllde. Men inte nog med det - på den här sidan ståtar den stora sjuan och den stora nollan; som i 1970 - året då jag föddes. Som sagt, helt förbluffad blev jag. Och nu har skylten hittat en mer permanent plats att skina från, och lysa upp. Bra grej!
Roger Rönning ser så snäll ut med sina milda ögon och stora, tidsenliga polisonger. Därför får han stå främst ett tag. Snäll är väl det nya bad, som alla riktiga rockers vill vara. Inte bad som i bada. Bad som i badass, ungefär. Bad som i bra.
Anyway. Sköt om er. Och lyssna på bra musik. Ny. Och gammal.
<3
/helena
ps Det var det. Vilken start va? Tre inlägg redan, fast månaden är väldigt, väldigt ung. Men det är ju lite så vi - läs jag - brukar jobba: Go out with a bang. Eller in då. Rivstart, som vi säger. Läs gärna månadens första inlägg också - Ljuv musik i juni. Och månadens andra inlägg - Doften av frihet. Om ni vill. Om ni hinner och så alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar