Jodå. Kommer ni ihåg förra veckan? När jag stod där och funderade och funderade? På om mannens gamla elbas kunde få göra någon ny nytta på gamla dar? Jodå. Nu har jag funderat färdigt, som ni säkert ser. Häpp!
Här har det skruvats ur skruvar och knipsats av sladdar. Så här ser en förra detta elbas ut, ungefär. Många beståndsdelar faktiskt. Inget ljud kommer ljuda ur den här gamla trotjänaren mer, bara o-ljud. Lite snyftigt.
Men många tårar blir det inte, snabbt upp i återanvändningssadeln igen. För det här är ju en rolig sak. En kul grej. Att - via några tjocka soffbordsböcker och en gitarrkropp - få ett nytt litet bord. Fast inte alls nytt förstås.
Om man vill, kan man ju ha framsidan som framsida. Finns ju några användbara fack där nu, där elektroniken satt. Lite praktiskt ändå. Men baksidan fungerar nog trots allt allra bäst som framsida. Jämn och fin, som den är.
En fika, kan man ta vid sitt sköna minibord. Eller så kan man lägga en liten bok på det, och bläddra sig fram till något intressant. Eller en stor bok.
Om läslusten pockar på kan jag ju bara plocka upp en av mina vintage-inredningsböcker, som blev de stadiga böcker som till slut valdes ut att agera bordsben.
Uppslagsverken jag pratade om förra veckan, när jag funderade på att skrida till verket, de har fått en annan plats nu. (Nu går det nästan att sitta i soffan igen!). Fast det vill man ju inte. Nu vill man - läs mannen och jag - bara sitta vid vårt nya gitarr-bord. Eller elbas-bord då. Det har ju så skönt sound...
Varsågoda! Var inte blyga. Ta en kaka till, vetja!
Sköt om er.
<3
/helena
ps Men är det inte någon del som saknas, där bland resterna? Hm. Fortsättning följer, kanske. Så småningom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar