lördag 5 januari 2019

Ett svartvitt löfte som bryts som en körsbärsgren


Ett...


...två...


...tre...

Fast egentligen tre, två, ett i det här fallet. Triptyken - den tredelade bildsviten - som jag döpt till: "Våren efter vintern som aldrig ville ta slut". Den är i färg i original. För hur skulle man kunna undvika att använda färg när det handlar om körsbärsträden och deras korta, praktfulla blomning?

Annars är det ett löfte jag ständigt ger till mig själv; att använda mindre färg. Att utnyttja den svartvita effektfullheten mer. But hey, what can I say? I love colour!

En enda dag, eller möjligtvis två, eller kan det ha sträckt sig till tre? Inte mycket mer tid än så i alla fall - det rosa överdådets tid. Innan vinden lägger blommorna för sina fötter.

Här förevigat i grå-monokromt. Eller grå-monotont? Bra för fantasin ändå, tänker jag. Bara för fantasin att färglägga.

<3
/helena

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar