I min hand. Årets bildserie, tänker jag mig. Med en filosofisk tanke som vi inte går närmre in på nu, men det handlar om något så enkelt som min hand.
Okej, jag kan säga så mycket som så här; att jag blev påmind om den briljanta idén att göra en bild om dagen av något slag. Eller åtminstone ett återkommande tema. I filmen som jag hämtade idén ifrån målade en konstnär en bit av himlen varje dag. Så avancerad är inte min plan. Jag funderade och funderade på vad som skulle komma i min väg väldigt ofta och kom fram till: Jag själv. Därför vilar hela idén - bokstavligen - i min hand. Vi får väl se om vi hamnar på 365 bilder vid årets slut eller hur det blir med den saken. Jag har i alla fall börjat så smått. Här är tre av de (nästan)-en-om-dagen-bilder jag har tagit hittills:
- Det snyggaste julkortet är utsett (även om posten inte lyckades leverera det förrän efter nyår!?)! Alla i den lilla snigelposthögen som vi numera får var förstås fina! Med många katter på. Och foton på supergulliga barn inuti! Men det här med hyacintens botaniska detaljer var jag tvungen att sätta upp.
- Mina rödaste vantar. Och mannens grönaste. I bästa Lovikka-stil. Fast ibland är det jag som har de gröna. Och han som har de svarta. För de här hantverkstillverkade vantarna har vi i många olika färger. Bästa ullen håller såklart för alla väder. I många, många vintrar.
- Edith Nesbit, heter hon ju. Och ingenting annat. Jag blev lurad av bokens s på slutet av efternamnet, bara för att den vill tala om att det är just hennes skräckhistorier som vi får ta del av här. En mycket flitig skribent verkar hon ha varit på sin tid, skrev mest för barn. Och poesi. Och en och annan skräckhistoria i bästa mysrysar-genren. Ett citat eller två får vi ta en annan gång. E. Nesbit, kallade hon sig visst när hon skrev för barn.
<3
/helena
ps Vi får se hur många av dessa "handhållna" bilder som letar sig in hit till er i fortsättningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar