Så där ja. Då har jag ätit upp mellanmålet (och middagen och frukosten och fikan och lunchen...) och vi kan fortsätta där vi var igår. På väg ut i hallen. Och in i det lilla rummet. Det minsta. Badrummet. Här måste konsten också få förekomma, tänker jag och en del andra taveltokar (och Claes Moser i Antikrundan!).
I badrummet, där har vi haft konst länge. Länge, länge hade vi en färgglad, mörk målning med båtar där, precis ovanför toastolen. Fast det var ju inte så jättepraktiskt förstås, för den blev alltid så dammig, av toapappret, kan man tänka.
Det lilla fina vattentornet, ett av stadens historiska landmärken, med sina modiga, drygt hundra år på nacken. Som en liten gullig borg besitter den sin lilla kulle. På vårt fotografi kämpar barnen med att komma upp igen, med skidor på fötterna. Jag skulle tro att det rör sig om femtiotal här, eller lite tidigare, eller aning senare, men jag vet inte säkert. Något som jag däremot är helt säker på är att stadens barn fortfarande åker pulka och stjärtlapp och allt vad det heter, ner för vattentornets sidor.
Tror det är minst tio år sedan jag ropade in det något slitna svartvita fotot. Tror bestämt att det bara låg lite slarvigt i botten på en diversekartong full med just diverse saker av papper och dylikt. Sedan ramade vi in det, professionellt. Med snygg passepartout och allt. Sedan hände inte så mycket mer. Vi - läs jag - funderade väl på om det inte skulle vara lite kul att sätta upp det lilla vattentornet i just badrummet, strax utanför det i alla fall. Sedan gick ändå mer tid, inget hände.
Men nu så! Enligt devisen; Plötsligt händer det! I måndags spikades det upp, på insidan av badrumsdörren. Och där sitter det så bra så bra. Blev väldigt nöjd.
A room with a view, skrev jag i rubriken, mest för att jag var en fegis och inte riktigt vågade skriva det jag egentligen ville skriva: A view from a loo.
Sköt om er.
<3
/helena
ps Bergman. Så heter den lokala fotografen som förevigat ett snörikt ögonblick runt vattentornet i Borås. Och det är det jag alltid säger - köp lokal konst second hand. Den är ofta undervärderad och underskattad. Kostar nästan ingenting ibland. I vårt fall kostade inramningen betydligt mer än fotot (men det var det värt!) som mest låg och skräpade i botten på en auktionskartong som ingen ville ha - utom jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar