Just nu håller vi på med många stora ord. Storvulna, rent utav. Svårbegripliga. Vi läser om de stora filosoferna genom tiderna. Ända bak till Sokrates och Platon och framåt. Där finns Kant och Hegel och Locke och Hume och allt vad de heter. En del tror/trodde att människan bara är ett viljelöst det. Andra tror stenhårt på den helt fria viljan. En del tror inte att det finns något jag alls. Och andra tror att JAG:et skymmer solen och månen och hela universum. Ungefär så. Funkar väl så där som kvällsläsning. Jag högläser för mannen utan att riktigt förstå vad det är jag själv läser hela tiden, men intressant är det. Det lilla jag fattar alltså, det är intressant. Olika perspektiv är ju det som berikar tillvaron, även om vissa synvinklar är mer tidlösa och evigt sanna än andra.
Annars då? Jo, tackar som frågar. Vi scrabblar. Lägger ord efter ord efter ord. Ordförråden växer så våra stackars gamla huvuden knakar. Men kul är det. Och ordberikande.
Det viktigaste är att man har en riktigt tjock ordbok som man kan slå upp alla de där bokstavskombinationerna i. Vilka bokstavskombinationer, undrar ni? Jo, de där som liksom låter som ett ord, men kanske inte är det.
Ofta är det inte heller något riktigt ord, visar det sig. Men kanske hittar man ändå något annat på vägen dit. Det gäller att inte lägga alla sina ordfördomar i samma korg. Det gäller att våga slå upp ett ord på vinst och förlust, för ibland ÄR det faktiskt ett ord, fast det låter lite för bra - eller konstigt - för att vara sant. Som rustibuss. Det är ett riktigt ord.
Ett ord som jag är säker på att allas vår Astrid Lindgren hade full koll på. För det handlar om barn. Livliga och kraftfulla, som de är. Astrid måste vara en av barnens bästa filosofer, tänker jag när jag bläddrar bland hennes uppfinningsrika och sköna formuleringar. Det förbluffar mig fortfarande att vi kunde hitta den här boken för bara en tia, någonstans där ute i second hand-landet. Helt obläddrad var den dessutom. Som ny. Ny-ish.
Men vad är det här då? Vad är det för långa ord? Jo, det är sådant som mannen kan få för sig när man tittar bort en stund. Eller när man typ är upptagen med något nästan lika viktigt som att spela scrabble. Som att blogga eller så. :)
Mannen har lagt så långa ord som spelplanen tillåter här. Fast jag vet att han fuskade lite, tog hjälp av något av korsords-fusken på webben. Dessutom har han ju böjt ett ord där längst ner, och det brukar inte vi tillåta när vi spelar tillsammans. Oböjt är bäst. Raka rör ska det vara. Haha. Sedan vet jag en sak till... För det var jag som hittade L:et som saknades... Mannen lyckades inte riktigt med sitt försök att lägga runt alla kanterna, plus lägga ut alla nittioåtta brickorna i sin helhet. Det här är bara nittiosju. Ett L smet. Men lite kul försök ändå, eller hur?
Ett tips: spela ord- och korsordsspel med era barn och unga. Det kommer garanterat öka deras - och ert eget! - ordförråd avsevärt.
Sköt om er.
<3
/helena
ps "... Märit hette hon, prinsessan. Medan hon ännu levde bodde hon i en liten grå stuga alldeles invid vägkanten.
I en liten grå stuga - äsch, då var hon väl ingen prinsessa?
Nej, hon var kanske inte det, när allt kommer omkring. Kanske var hon bara en vanlig liten flicka. Ibland kan det vara svårt att se någon skillnad. ..."
/citat ur MÄRIT av Astrid Lindgren
från boken Krumelurpiller - Astrid Lindgrens bästa citat för stora och små (Rabén & Sjögren)
i urval av Margareta Krantz
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar