Det viktigaste sinnet :)



öppna ögat - bara en springa
se på nalle klok-tok i sitt hörn

öppna munnen blunda och svälja
blä - tvingas - det är gröt

ja, mamma röda jackan på
men, mamma skorna får lukta så

öppna ögat - lite i taget
upptäcka att himlen är ett tak

öppna munnen - grodorna hoppar fram
nån ler åt dig - snett i dur
ja, mamma jag vet att jag är sen

men, mamma jag hoppa ju hela vägen hem på ett ben

sluta ögat - nu andra världar
styra blindbocken mot ett skär

stänga munnen - pappa får jag sova på din arm?
ja, hjärtat klart att du får
men, vännen lakanet snor sig så

stänga ögat - vägra att vakna
se bara upp för den rosa snön

sluta munnen och låt kaka få tysta
vrid sen upp ljudet - mera kräm

öppna ögat  stänga munnen
stänga ögat  öppna munnen

slut dig och ställ dig längst bak i kön
eller varför inte bara hoppa
hela vägen hem på ett ben



Det spelar egentligen ingen roll om dagen kallas för menlösa eller värnlösabarnsdag, det är väl mest det att ordet menlös har ändrat sin betydelse, från att ha betytt oskyldig, oskuldsfull till något annat idag. Dagen är historiskt skuldtyngd, något som vi som är icke-troende inte är så medvetna om numera.

Allt det där är beside my point! Jag vill passa på att hylla alla barn, oavsett ålder, lite extra idag. Dikten ni ser ovan (och förhoppningsvis har läst) är en hyllning till barnets synvinkel, det oförstörda perspektivet. Något man hoppas att vi får ha kvar länge, även som vuxna. Orden är egentligen menade att framföras muntligt, det är en s.k poetry slam-dikt, estradpoesi. Bara en gång har jag framfört den på scen, men det kändes bra. Hoppas att ni tycker om att läsa den! Får väl ta mig tid att läsa in något på ljudfil, någongång när det finns mer tid...

Till alla Er därute, med barnasinnet kvar: Läs min hyllningsdikt till Oss :)

så hörs vi senare.

/helena