onsdag 29 december 2010

Kyss.Nerman.


Hur har ni det där hemma? Har misteln vissnat redan? Ett hållbarare alternativ ser ni här ovan. Man blir lite kärare bara av att titta på "de rara tu". Eller hur? Plutiga små läppar, så nära, så nära & misteln som alibi :), för att stjäla sig en kyss. Eller två...




Ni känner säkert igen stilen, på pojken & flickan. Det syns att de är släkt med solstickepojken & Tummelisa. Einar Nerman heter konstnären, som är far till alla barnen. :) Det lilla fatet är köpt på välgörenhetsloppis, här i sta'n och är en årstallrik, från 1990. Till stöd för psoriasisforskningen. Detta är den femtonde, i en serie på tjugo tallrikar. Jag köpte bara denna. Den såg så oemotståndligt pussvänlig ut... så jag kysste till, förlåt, klippte till, nä, kysste till... låter bättre!

Hoppas att ni får en bra dag, därute, med eller utan mistel...
så hörs vi.
/helena


3 kommentarer:

  1. Den är helt underbar, så söt.

    SvaraRadera
  2. Så bra du skriver. Och intressant!
    Hälsningar Berit i Trollhättan

    SvaraRadera
  3. Randiga Tråden: Eller hur? En riktig solskenshistoria..:) Kul att du kikar in!
    /helena

    Berit: Tack! Dina ord värmer & gör mig glad!
    Välkommen!
    /helena

    SvaraRadera