Hon är klok också...

Högst upp i bokhyllan sitter hon, den lilla läserskan & sprider lugn med sin fridfulla uppsyn. Hon säger att det är viktigt att ta sig tid att läsa! VARFÖR DET DÅ? hojtar jag. Sssch, viskar hon tillbaks, jag läser...men om du nödvändigtvis måste ha ett svar så sug på den här då: "Precis som skrivandet är läsandet en protest mot livets otillräcklighet". Det är kanske för svårt & pretto för din lilla skitblogg :), att citera årets nobelpristagare i litteratur? frågar läserskan mig. Nejdå, stammar jag något förbryllat...så det är alltså Mario Vargas Llosa som sagt de tänkvärda orden, funderar jag. Så är det! svarar hon, den lilla, där uppifrån sin utkikspost, ut över vardagsrummet.

Det hörs ett litet Ho-Ho hör du mig?, uppifrån hennes högt uppsatta position. Va'? Jodå, jag hör dig, men du stör faktiskt lite grann, säger jag. Vad gör du nu då? som verkar vara så viktigt, undrar läserskan vidare. Jag ser ingen bok i din hand, säger hon nästan lite hånfullt... Jag försöker faktiskt blogga lite grann & hålla ett öga på Tv'n samtidigt, kontrar jag, med hörbar irritation i rösten. Sucken som slinker ur hennes annars så stumma läppar är djup. Så kommer det, sockrat, med hennes allra lenaste stämma; Du, det går nog även att läsa böcker, därnere i ditt soffhörn. Till sist, med sirap i stämbanden, säger den lilla läserskan , Du kanske skulle prova det någongång?



Statusuppdatering IRL;  Helgen har hittils varit full av blå upplevelser... Kanske är jag & min man de sista filmentusiasterna, som stiftat bekantskap med "Jakesully" och hans äventyr i den vackra världen, full av blå varelser? Jag misstänker att de flesta, vid det här laget har sett "AVATAR". Eller?

För en stund sedan hörde jag denna ljuvliga klassiker på MUSIKHJÄLPEN. "...blue birds fly, somewhere over the rainbow..."

Blått tema i helgen tydligen. Det knasiga är att jag aldrig kan låta bli att tänka på Dr Green, i Cityakuten, när jag hör den här Hawaii-versionen. Kommer ni ihåg att han fick en hjärntumör, Mark Green? Förresten helt underbart spelad av Anthony Edwards. Jag fällde rätt många tårar när min favorit Tv- doktor dog (Alla McDreamys, kan slänga sig i väggen:) där på Hawaii, till tonerna av just "Somewhere over the rainbow".

Till Er tappra som orkat läsa hela inlägget, vill jag bara säga : Grattis, ni gillar, tydligen, också att läsa! Den lilla läserskan är alltså inte ensam...

vi hörs.
/helena
PS. Sköna söndagsbilder hittar ni här hos FABRIKEN!