söndag 19 februari 2012

Nyckeln


Eller nycklen som det heter på småländska. :). Hur jag än funderar och funderar kan jag inte lista ut vad som egentligen är nyckeln till en bra film. Det går nog aldrig riktigt att sätta fingret på det, det är bara något som finns där. En känsla. Något som pirrar till i hjärtat och fladdrar i magen. En känsla som man gärna vill ha kvar länge inuti sig.


För ett par dagar sedan såg jag i min statistik att någon hade webbsökt på 'små ljus' och (nog till sin förvåning) bl a hamnat på mitt inlägg "Två små ljus". Det påminde mig om filmen som vi såg förra helgen. En sådan där film som jag kommer bära med mig länge. Förhoppningsvis kommer ett frö av den att stanna kvar hos mig för alltid. Inuti.
För jag vill aldrig glömma.


Innan filmen hade jag aldrig ens hört talas om Vel' d'Hiv. Det känns hemskt.


Något som jag i alla fall har lagt märke till, ganska ofta, är att jag återkommer till filmer som bygger på böcker. Eller verkligheten. Eller både och. De är nästan alltid sevärda. Åtminstone om man inte har läst boken innan man ser filmen. Och det hade jag inte i det här fallet, men jag skulle kunna tänka mig att göra det nu efteråt, för tänk om den är ännu bättre?!!
Så missa inte Sarah's nyckel!
(Elle s'appelait Sarah)


Kristin Scott Thomas i all ära, att hon tillhör skådisarnas créme de la créme har jag vetat ändå sedan jag såg henne här! Men det är den lilla flickan, Mélusine Mayance, som bländar med sitt skådespel. Hon är Sarah!


För er som vill veta mera, läsa mera, titta mera, få fler åsikter, innan ni ser filmen, är det bara att klicka sig fram.




så hörs vi sedan
:)
/helena




ps Så vad har då ABBA med det här att göra? undrar säkert vän av ordning. Svaret? Hm. Ingenting alls egentligen. Mer än att Agnetha alltid hade den där glöden runt sig. Alltså Agnetha a.ka. min blonda kompis i låg- och mellanstadiet  - hon som alltid va' Agnetha. En annan fick nöja sig med att vara Frida. Inget fel med det, men den där riktiga "glowen" hade bara fröken Fältskog. Se bara på mina foton ovan; jag var tvungen att dölja henne bakom en fjäder... för att Frida - a.k.a. den lilla hopprepssjungande helenan - också skulle få lite välförtjänt uppmärksamhet. Men som sagt, egentligen, har de inget alls med filmen att göra, eller inlägget. De bara råkar finnas där på kortet, alldeles bredvid mitt favoritsmycke. Nyckeln. Upphittad på botten av en låda. På auktion.
Surprise? I think not. :)

7 kommentarer:

  1. Tack för filmtips! Jag minns den första film jag såg med Kristin Scott Thomas. Det var Polanskis Bitter Moon. Hundra år sedan. Men det är ännu längre sedan jag mimade med hopprep. Närmare tusen år sedan.

    Hälsningar från En annan Frida... :-)

    SvaraRadera
  2. Smultron: Aha, var hon med i den, det minns jag faktiskt inte, kommer bara ihåg Peter Coyote i en creepy roll som rullstolsburen. (Jag tänker väl på rätt film nu?) Polanskis nya verkar intressant, bygger tydligen på en pjäs. Om två par. Känns som något jag gärna ser, trots min spyskräck... läste någonstans att det tydligen ingår en spektakulär vomerings-(vilket konstigt ord det är!)-scen.

    En annan film som vi såg för ett tag sedan, som handlar om samma mörka tid som Sarahs nyckel, är den här: Adam Resurrected, http://www.imdb.com/title/tt0479341/

    Inte för att jag tycker att man ska göra ett slags "filmtema" av de vidrigheter som begicks på olika håll i världen under 30-40-talen, men...

    Det här var också en riktigt sevärd film! Med en lysande Jeff Goldblum i huvudrollen. Skrämmande, symbolisk, mytisk, magisk, mänsklig, omänsklig och lite rolig mitt i allt eländet.

    Men du kanske har sett den "redan", den gjordes 2008, så den är ju inte helt ny.

    Kram.
    från en "Frida" till en annan! :)

    SvaraRadera
  3. Smultron - igen: Vet inte vad som hände med texten, där i mitten ??!?? Men "Adam Resurrected" heter filmen i alla fall, med normalt avstånd mellan de två orden...

    :)
    /helena

    SvaraRadera
  4. Jeff Goldblum- jag ryser av obehag. Vet inte vad det är med den karln...

    Men du tänker på precis rätt Polanskifilm. Gillar Peter Coyote. :-)

    /smultron

    SvaraRadera
  5. Smultron: Ha, ha, lite kul... jag tänker precis tvärtom; Coyote - ryggradsrysningar (ej av välbehag;) Goldblum - YES! Ändå sedan Flugan och framåt.

    Men det är väl tur att vi inte tycker lika om ALLA karlar? Det räcker väl med att vi måste "dela på" den gode, fine, skicklige Herr Norton? Visst?

    Kram.
    :)
    /helena

    SvaraRadera
  6. Men Andy Garcia, då?

    mvh Ann Onym

    SvaraRadera
  7. Kära Ann: Jo, visst gamle Andy är fin, men hur visste du det? Hm, du kanske har en liten svårläkt gammal "crush" själv? ;)

    Men om vi ska prata "old school" så finns det nog ingen annan än William Hurt, för min del. Han har man ju dessutom kunnat se i en hel del filmer på senare år. Till skillnad från Mr Garcia, menar jag.

    :)
    /helena

    SvaraRadera