(H)järtattack!

Asch, nu är jag trött på det subtila! Oftast så gillar jag inte att fläska på - kan vi kalla det så? Vad jag menar är; att jag ofta tänker på att lämna en liten glipa åt fantasin också. En glipa för er att slinka in igenom. Så då skriver jag inte er på era rara näsor, utan en bit vid sidan av istället. Så att ni får tolka friare. Men just nu tycker jag att vi struntar i det subtila!

För häromdagen, då, när hela luftrummet uppfylldes av hjärtan, så blev jag alldeles varm om mitt. Någon hade sökt på järta. Just det. Och hamnat i någon av mina texter med hjärtan i. Och någon hade sökt på bilder. Hjärtbilder. Och hittat några av mina. Då tänkte jag att varför inte vara lite generös, och lite lagom anti-subtil så där, och lägga ihop några av mina finaste reprishjärtan i ett och samma inlägg?

1. Det välformade, på dörren till hemlighuset, som vi gick förbi en sommardag på vägen till loppisen. Den som hölls i en lada strax bredvid. Just den här, så välutsågade dörrprydnaden, fick mig nästan att se på fenomenet utedass i ett romantiskt skimmer. Nästan.
2. Med en fågel mitt i. När vinden drar in genom fönstret så rör de på sig. Svänger och pendlar. Fram och tillbaka. Lämnar solkatter uppåt väggarna. Tror att de - ifrån början - satt på några alldeles särskilt fredliga vykort som Unicef sålde en gång. Om jag minns rätt.
3. De folkloristiska. Lapptäckestekniska. Lite ornamentistiskt glada! På överkasten/överdragen som ofta skymtar i sovrummets vinklar och vrår. Vet att jag hittade dem på Indiska - på rea, för länge sedan, säkert snart 20 år sedan. Kom ihåg att jag köpte ett först, men sedan när jag kom tillbaka till jobbet igen, efter shoppinglunchrasten, så ångrade jag mig. Det var klart att jag skulle ha två. Två enkelöverkast för att täcka hela vår dubbla säng! Nuförtiden ligger de mest på den gamla ärvda fåtöljen, ovanpå det glänsande täcket ifrån svunna dagar. Där pryder de sin plats och glädjer den kärlekstörstande ögonvrån.
4. Nyckelhålet, till den lilla kyrkan. Tänk att vara den som öppnar hjärtat. Måste vara en glad vaktmästare som får äran. Eller är det kanske bara prästen själv som har nyckeln till hjärteporten?
5. Broschen. Den är inte gammal, men lite gammaldagsig i stilen på något vis. En alldeles oäkta juvel som jag köpte i två exemplar. I en klädaffär. En brosch till mig och en till... mamma. Mamma.
6. Det dubbla, på smörkniven. Som användes som bokmärke ett tag. Utmärkt kokbokmärke.

Så, till alla er som söker. Järta, hjerta, jerta, hierta eller kanske till och med djärta? Det viktigaste är väl ändå inte hur det stavas - utan att alltid låta det vara med, på ett hörn. Hjärtat.

:)
/helena



ps Kommer ni förresten ihåg vilken film som fick ett WOW i omdöme? Och en massa utropstecken?