Medan den lilla smala glasfirren slinker in bland sina nya, gamla, glasvänner på sovrumsbuffén, och jag slinker ut på en snabb second hand-tur i vintermörkret, så tänkte jag att ni kunde läsa lite om Stockholms glasbruk så länge, om ni vill.
Jag vet att ni vill, att vi är många som är intresserade av glasets formbara magi. Och Skansenglaset tycker jag är spännande på många sätt. Jag har inget föremål i min ägo - än. Men på diverse auktioner ser jag de ofta gröntonade, medvetet krackelerade, skönheterna dyka upp då & då. Fiskar och fyllehundar är några former jag tycker mig minnas.
Tänk att sand, soda och kalk kan bilda något så genomskinligt och vackert!
Visste ni förresten att just Stockholms glasbruk fyller 80 år i år? Nä, det visste inte jag heller, förrän nyfikenheten, och namnet Berglund, ledde mig in till just deras sida.
"... Glasbrukets specialitet - "krackelering"
vid 700 grader doppas glaset i vatten -
ytlig dekoration ..."
:)
/helena
ps Aha, så etiketten, begreppet - "ytlig skönhet" behöver alltså inte alltid vara något negativt. Där ser man.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar