Nä, det där är inte min korg. Även om färgen på den där ryan definitivt ser ut att vara min! Och några tavlor inhandlades inte heller, för ovanlighetens skull. Men någon annan hade, tydligen, hamstrat.
Det här är min korg. Eller var, för det var ett tag sedan nu. Smått & Gott hamnade i korgen. Och ett par fina scarves.
Det var en sådan strålande vårdag, som började med att vi spanade in en loppisannons i tidningen.
Ut på landet bar det. Med tungan rätt i mun lyckades vi svänga av - åt rätt håll.
Så som i en spegel, såg vi detta vackra vita stenhus passera revy.
Påminn mig att jag ska berätta mer om detta fina och historiskt intressanta utflyktsmål, när säsongen kommer lite närmare inpå. Till påsk startar de i alla fall upp.
Här kommer då bevisen. Bildbevisen. På varför jag så sällan tar några bilder från själva loppisbesöken. Det är rätt mycket tak, ryggar och suddiga män med suddiga kepsar som fastnar på linsen, och väldigt lite läckra närbilder på alla spännande loppisfynd. Visserligen försvann alla fina saker i ett hujande huj! Men ändå.
Det bjöds på en del annat än fina fynd. Och trevligt sällskap fanns det också - både på och bredvid fikabordet.
När kaffet var uppdrucket så var det dags att bege sig hemåt. Och nu kom jag tillochmed ihåg att använda blixten i motljuset. Inte dåligt va?
Tänk att - nästan - var man än befinner sig i vårt avlånga land så lurar det en ståtlig kyrka bakom nästa krön.
Och en lagom sliten lada bakom nästa hörn.
Fast vi har ju en Toyota förstås... Hehe.
Och snipp, snapp, snut, så tog den oss ända hem igen.
:)
/helena
ps Det var en liten repa mitt i, liksom på näsan, som jag hängde upp mig på. Så jag la, lite fundersamt, tillbaka den igen. Det skulle jag aldrig ha gjort. För mindre än en sekund efter att jag hade lagt den ifrån mig, så greppade kvinnan som stod jämte mig tallriken, med fasta bestämda fingrar och sa;
- Åh, en sådan här Palme-tallrik har jag aldrig sett förut, de måste väl vara ovanliga?
- Jo, ja, det är de nog , sa jag. - Det är en liten repa där, pekade jag.
Men då hade hon redan vänt ryggen till, med en helt underbar tallrik, med ett lika underbart grafiskt tryck av Olof Palmes karakteristiska ansikte på, i sina fingertoppskänsliga händer.
Om jag har ångrat mig? OM! Men detta hände precis innan jag förstod att alla. Precis ALLA småsakerna på loppisen kostade fem kronor styck.
Men. Jag får väl trösta mig med en annan gammal statsminister istället, han som ligger längst in i prylgarderoben någonstans. Och samlar damm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar