lördag 23 februari 2013

Skattfärd & upptäcktsjakt


Jag tänker ofta på att det är det här med skattjakten, som är det roligaste. Second hand-skattjakten. Fyndjakten, om ni så vill. Även om innebörden av ordet fynd kan skifta mycket i betydelse beroende på vem man frågar. Men om man inte tycker att själva "jakten" är det minsta spännande, intressant eller rolig, om man inte känner upptäckarglädjen när man står med böjd rygg och händerna djupt nergrävda i någon sällan helt ren hylla eller låda - då, ska man kanske inte hålla på med det här, med second hand. Tänker jag. För det är ju skattjakten som är det roliga!


För ta en dag som idag; eftersom jag aldrig hann slinka ut på någon liten loppisrunda tidigare i veckan, så tänkte jag försöka hinna med några fler ställen idag istället. Och det gjorde vi. Två välgörenhetsaffärer och en total utförsäljning. Dagens fyndskörd, undrar ni? En liten gul tantduk i originalrulleförpackning, prydd med spetsar från Gingri spetsmuseum. Det som en gång i tiden var Sveriges första spetsfabrik. (*Fabriken som grundades 1892 av Axel Rydin. Under den största textila blomstringstiden tillverkades så mycket som 2,5 mil! spets om dagen här. Men textilindustrins tillbakagång drabbade även spetsfabriken, 1971 upphörde tillverkningen och fabriken lades ner.) Och en förpackning med Duni-engångsmuggar. That´s liksom it.


När det blir en sådan dag, som idag, tänker jag att det nog är bra att tycka att  "färden" är nog så viktig som "målet". Upptäcktsfärden. Och visst är det, också, lite kul att trängas lite extra med alla glada lördagsshoppare. (Även om en del verkar ta jakten på allra djupaste gravallvar - utan minsta leende på läpparna...) Bara man är på rätt kul-att-vi-är-så-många-om-saken-humör. Så går det ju bra.


Sedan finns det ju de där andra gångerna - när man hittar alldeles för mycket som man vill ha. Lyxproblem! När fina saker ligger kvar i sina originalförpackningar och bara väntar på att bli presenter till någon liten vän man har. Eller priser till någon, i någon poesibingotävling, som någon man känner ganska väl brukar arrangera ibland.


Att det sedan kan vara förfärligt jobbigt att skiljas från en sådan här storögd, ullig, gullig, vintrig liten sötnos är ju en annan sak. Och att man kanske lägger pussel - på sin höjd - en gång per decennium, det, det är ju en helt annan sak.


:)
/helena

* Uppgifterna om Gingri Spetsfabrik/museum hittade jag här! (seglora.se/files/DestinationViskanFolder_low.pdf)

ps Men muggarna, de behåller vi så klart själva. Varmt kaffe i något vindstilla soldränkt hörn av tillvaron - låter som en bra idé, tycker jag. Second hand-inköpta engångsartiklar är dessutom de enda sådana som jag kan köpa utan att få dåligt miljösamvete.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar