Fem särskilt fina - med blommig blick

Det här med fem fina vintage-saker, jag gillar ju det. Höll ju på att bli en riktigt kategorisk bloggare förra året. Kände lite på det här med olika teman, och det kändes bra på många sätt. Att sätta en agenda så där.

Men.

Här kommer men:et... Men det ligger ju inte för mig egentligen - att bestämma för mycket om innehållet här innan. Jag gillar ju volley och uppstuds. Gärna spontant och överraskande. Helst vill jag ju överraska mig själv mest. Vill ju blanda och ge. Högt och lågt. Allvar och skoj. Ord och bild. Allt möjligt mellan raderna och utanför ramarna.

Med det sagt kör vi en ändå en slags variant på förra årets kategori High Five-vintage här och nu.

Fem särskilt fina. Jag öppnade de gröna glasdörrarna och tog fram blomsterflickan från Seto. Och vasen för en, eller möjligtvis två tunna, stjälkar: Boda Blom, i design av Signe Persson-Melin. Och så den gamla träiga prästkragen. Den som jag gav till min älskling när han låg på sjukhus en gång, på en avdelning där man inte fick komma med levande växter. Då fick han en evig prästkrage istället. Har ju blivit riktigt populära igen - blommor av trä. Tycker mig se utsnidade tulpankronor både lite här och var i vintage-världen numera.

Och pappersblommor då. Jag har ju min blombok som jag fortsätter att riva ur. Den här gången en clivia.

Ska vi göra en officiell uppradning/numrering också då kanske? Ja, okej, det gör vi.

1. Flickan från Seto. En sådan där kitschig sak som bara tar sin in i hjärtat ibland, trots sin kitschighet. Eller på grund av. Hennes små keramiska fötter är i alla fall så oemotståndligt gulliga där de spretar på var sin sida.
2. Pappersblommor ur blombok. Vad finns mer att säga? Tråkigt luktlösa, men oändligt hållbara.
3. Glasvasen. Boda Blom. Så sinnrikt enkel. Ett signum för Signe Persson-Melins design-öga.
4.  Mer blommor, det är ju ändå skottår... Älskar, älskar inte oäkta blommor? Kanske inte älskar, men några av dem kan få vara ett fullgott alternativ.
5. Ramen? Eller sypuffen? Ni får själva välja det femte vintage-objektet här. Vackra ramar kan man aldrig få för många av. Och den omklädda puffen funkar utmärkt som förvaring och avlastning. Och som fotpall.

Det var det. Nu mera Beethoven och mannen som viftar med kaffekannan. Sköt om er.

<3
/helena

ps Vi får väl se - om jag fortsätter blanda och ge er fem (för mig) särskilda föremål i nya kombinationer. Kanske. Kanske inte.