Igår drog jag ut ännu en av dessa gamla ryggar. Humoresker. Jodå. Lite roliga var de allt, även om de hade ett antal år på nacken. Jag läste några för mannen när han rakade sig, och det verkade lite farligt på något sätt. Struphuvudet guppade förfärligt när han skrattade åt idén att tillverka halvskalliga peruker. Sedan läste jag om bångstyriga får. Sådana som inte bara vill hoppa strömhopp lugnt och stilla så man kan räkna dem och sedan somna...
Här ser ni förresten det första jag ser när jag vaknar. Och det sista när jag somnar. Oftast somnar jag till ljudet av min mans lugna andetag, behöver sällan använda mig av räkna-får-metoden eller något annat knep. Men ibland föreställer jag mig att jag går barfota en sommardag, det brukar vara sövande. Tanken på fötternas färd över små obehagliga stenar kan i och för sig vara ett litet hinder på sömnvägen. Men sedan kommer den ljumma asfalten och söver från topp till tå. Eller tvärtom då.
Hon borde kanske ha solglasögon snart? Snart får hon ju läsa i ljus hela dagen lång. Våren är på gång. Och visst är det kul, nästan kul nog för ett utropstecken. Men jag kommer sakna vintern, tycker den är så vilsam på något sätt. Även när den mest regnar och blåser bort.
Här gick visst något lite snett... Förmodligen jag. Hehe. Gick förmodligen i andra tankar samtidigt som jag knäppte bilden. Måste berätta om när jag satt vid köksbordet igår och stirrade in i sovrummet. Bara satt. Bara stirrade. Tills mannen undrade vad tusan jag stirrade på. Och jag svarade: På vårt trivsamma hem. Ibland kan jag bara stanna upp inför den känslan - trivsel. Varje dag stannar jag upp inför något jag är tacksam över. Det kan vara något litet...
...eller något ändå mindre. Det är de små, triviala vardagssakerna som påminner oss om allt som är viktigt här i livet.
<3
/helena
ps På tal om sömn. Slog upp en sida på måfå i en av mannens gitarrackordsböcker (Kompa på gitarr!). En bok som han använder sig av i undervisningen av nybörjare. En bok vi hittat second hand någonstans någon gång. Den kom ut 1987 och innehåller en verklig blandning av låtar som kan passa att börja öva på. Smått och gott och sött. Och på tal om sött. Sött sover nog liten och stor efter att ha fått Brahms Vaggsång sjungen för sig. Här med bokförfattarens (Thomas Allanders) text till. Den vill jag gärna dela med er:
"Sov i ro slumra in - lilla älsklingen min,
tag ett steg mot en rand - in i drömmarnas land
tills du vaknar min vän - nästa morgon igen
tills du vaknar min vän - nästa morgon igen."
Fin va?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar