...mig? Nja. Visserligen är det ju så ens så kallade sociala medier kan fungera ibland, om man vill. Eller alltid, för vissa, har jag förstått. Men jag gillar att höja blicken en del, en hel del, som ni vet.
Men inte idag. Jisses. Jösses. Säger jag bara. Jag är nästan yr, så mycket har jag jobbat idag. Skryt? Javisst! Den häringa mackapären måste stängas av snart, men jag ville ju titta till er först, för det här handlar inte bara om skryt. Det kan nämligen vara så att det ligger ett litet tips inlindat här någonstans och väntar på er också. Vi får väl se. Ni får strax se, och veta.
Jo, det här med att hösten lurar runt knuten - inte som i höstväder, hoppas vi än på ett bra tag, men som i en annalkande höststart och termin. Det gör ju att hjärnan börjar snurra runt lite extra. I mitt fall runt minst tre, fyra oavslutade skriv-, foto- och bildarbeten. Några av dem kommer att bli klara, så småningom, det är jag nästan säker på. Några har jag tröttnat rejält på. Fet-tröttnat, som man väl säger idag? ;)
Sedan har vi alla dessa nya idéer som poppar upp. De brukar ju få hamna längst bak i högen - eller hamna som smakprov här inne hos er. Jag gillar ju att jobba på uppstuds, som vi säger, men ibland gäller det att hålla kursen stadig mot de mål man stakat ut tidigare. Och då är det lätt att inget blir gjort, att allt känns lite motigt.
Antingen rotar du bara runt i gamla tankegångar som inte vill komma någonstans, eller så börjar du på något nytt (över)ambitiöst som i bästa fall kan komma fram en bit eller två på vägen, halvvägs, om du lägger manken till, men inte mer.
Alltså. Idag kom jag på att jag skulle lura systemet fullständigt, genom att inte bara börja genomföra en ny grej, utan både börja och avsluta det - på en och samma dag. Puh, som sagt.
Sagt. Och gjort. Jag har producerat cirka femton illustrationer med text till, idag. Men det tog nästan hela dagen, det gjorde det. Men jag kan varmt rekommendera er som har förmånen, möjligheten, att i viss mån styra er egen tid och ert arbete (ideellt eller annat), att leta upp, tänka ut ett arbetsmoment som ni kan sätta igång med och slutföra på en kort, eller relativt kort, tid. För nu känns det som att jag har kommit väldigt långt med höstens jobblast utan att själva hösten ens har börjat!
Om det blev bra? undrar ni. Nja. Jo. Ja, jag tror det. Mitt bästa bollplank, han som ni känner som mannen, tyckte att det var över all hans förväntan. Fina ord, från en begåvad själ, vill jag lova. Alltså. Jag känner mig nöjd. För nu, som man säger. Vi får väl se hur jag känner imorgon.
Sköt om er.
<3
/helena
ps Förlåt. Det finns inget tråkigare än någon som pratar runt och struntar i att tala ur skägget om vad det hela egentligen handlar om. Det handlar om barn. Berättelser för barn. Högläsning, vill jag tänka att det är. För en gemensam avkopplande, rolig lässtund för liten och stor. Det är förhoppningen. Mer kan jag inte säga. Kanske kommer något av det in hit senare under hösten. Alltså; efter sommaren, som inte är slut ännu, och efter sensommaren, som inte ens har börjat. Vi får väl se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar