Tolv månader innan Covid-19

Var huden lika tunn?

Böckerna lika långa? 

Stod hästarna lika tysta i kvällsmörkret?

Var himlen lika klar?

Doftade blommorna likadant?

Kände du musiken lika starkt?

Hände det att kaffet blev för svagt?

Var augustimånen lika påträngande? Och vacker? Och rund?

Var tyget under höstens första jackdag lika varmt?

Gick allting med vindens fart?

Var barken lika tjock?

Var längtan framåt lika stark? Och frågorna lika många?

Ja, det är frågan.

<3

/helena

ps Ni som inte gillar att få konst och andra konstfärdiga saker förklarade för mycket, eller alls, ni slutar läsa nu. (Ni som bara vill ha lättsamheter, färgglatt och vackert väder så här mitt i sommartiden, ni har säkert redan slutat läsa för länge sedan, så er adresserar jag inte i det här ps:et...). Men ni som vill ha lite kött på benen vad det gäller bildtolkning, angående vad ni just har sett och läst, ni ska fortsätta läsa här en stund till. För jag vill förklara, lite.

Tolv av mina foton. Tagna under 2019. Jag gjorde om dem. Lät varje bild ha något att säga i sig själv - hoppas jag. Men lät dem också få ett sammanhang tillsammans. Som en slags frågvis almanacka. Från årets första månad till den sista.

Smakar kaffet likadant som innan pandemin? Skrattar måsarna lika högt? Är badvattnet lika varmt fast det ändå alltid känns kallt på något sätt? Och så vidare. Jag tänkte mig en kommentar till livet innan. Before. Jag tänkte mig, som vanligt, att frågorna är många. Svaren, finns de alls? Objektivt sett? Är det någon som på riktigt kan minnas om allt var bättre förr? Eller sämre?

Det här är en kommentar till livet. Hur det förändras. Hur vi förändras. Men hur allt ändå, på samma gång, kan kännas precis likadant.

Men du känner kanske något helt annat när du ser min bild av tiden före? Hoppas det. För jag vill att DU ska se något som förargar dig. Förvånar dig. Tilltalar dig. Just dig. 

Eller också bryr du dig inte så mycket. Om då. Tycker att nu:et och framtiden är nog. Och det är helt okej för mig.