måndag 5 juli 2021

Målade grejer. Fem vintage-saker. Kök. Trocadero. Bland annat.

Vad är det då jag målar? Ja, det kan man ju fråga sig. Men ni som hänger med lite, ni vet ju att det handlar om att jag vill lära mig att illustrera en historia jag tänkt berätta länge. Den historian är ett av skälen till att jag målar och ritar - både analogt och digitalt och collage och gott och blandat. Ungefär så. 

Sedan är det ju väldigt kul också, som sagt. Att försöka lära sig något nytt. Eller åtminstone bli lite bättre på något man inte är särskilt bra på. Vad är det då jag målar? Hm. Lite av varje. Som här, där jag tolkat varje vintage-nörds sommardröm - blåvitt porslin fyllt av saftiga och alldeles lagom söta jordgubbar.

Det här med att blanda till helt rätt nyans är ju en annan sak som är häftig att försöka bli bättre på. Och att bara kladda lite. Och se vad det blir. Eller inte blir. Som här ovan, där det första bara blev ett slags virrvarr som jag sedan rev itu och skapade en slags kollage-gardin av. Ser ni? Att det är ett fönster? Med tre krukväxter i? På den marmorerade lilla fönsterbrädan? Jodå.

Här sitter jag och bälgar i mig läsk minsann. Nej då. Det där är rekvisita. Trocadero är nämligen mannens favoritläsk. Dels för att den är så god, förstås. Men också för att den väcker minnen. Minnen från hans första riktiga sommarjobb som barn, nåja, ungdom i alla fall. Han jobbade på ett bryggeri någon sommar eller två. Eller tre? Anyway. Fatta att de fick en back läsk i veckan, som personalförmån, att ta med sig hem. 

Vilken grej, va? Värsta, bästa grejen. Fast kanske inte så bra för tänderna förstås. Måste väl ändå ha varit en dåtida tonårings bästa sommardröm - som blev en sanndröm! Den drömmen ville jag måla på något sätt, även om det blev i form av en väldigt modern flaska.

Måla av saker är svårt. Väldigt svårt ibland. Och lite tråkigt, men lärorikt. Det roligaste är att måla tanken på en sak. Själva sinnebilden, den inre bilden. Tolkningen, kan man kanske säga. Ingen avbild, utan mer en tanke som tar form.

Annars har jag ju ett och annat rart ting att måla av, som ni vet. Det här med att försöka fånga glaset och dess genomskinlighet, till exempel, det är spännande. Hur det ljust ljust blå och det ljust ljust grå förvandlas till nästan ingenting. Bara skuggor och ljus, som gäckar. Lite så. Svårt, som sagt. Men spännande. Och utmanande för ett nybörjaröga och en otränad hand.

Sallad. Eller kål? Salladskål? Tomater. Gurka. (Jordgubbar, som ni såg innan). Läsk. Och en liten sockerkaka. Nästan hela kostcirkeln, ju. Det är lite av det jag försökt mig på att måla i dagarna. Och en och annan fågel. Den syns inte så bra här, men mannen tycker att det ser ut som en racer-mås. En fågel som har bråttom, helt enkelt. Haha. Mannen alltså.

Sedan målade jag lite tur också, det tycker jag vi kan behöva allihop. Tur med vädret. Tur med vikande virus. Tur med den gröna politiken - som ska ge generationer framåt en framtid som är värd att leva i. Bland annat.

Sedan handlar förstås inte allt om tur, det mesta handlar om handlingskraft. Skicklighet. Ansvarstagande. Och en hel bunta andra stora och kloka ord.

Sköt om er.

<3

/helena

ps Vad? Vad säger ni? Att ni väldigt gärna vill se hur slutresultatet blev när jag försökte måla av mannen häromdagen? Oj då. Nej, det blev för dåligt för att visas upp, tror jag bestämt. Eller för roligt då kanske. Vi vill ju inte att ni ska skratta ihjäl er...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar