Poesi ute, poesi inne

Utanför Kulturhuset blickar Elin Odencrants ut över en värld som hon var med och skapade. "Cyklande doktor med stort politiskt engagemang", står det under hennes ungdomsporträtt, och jag kan inte låta bli att undra vad hon skulle ha tyckt om dagens Borås - och världen. 

Jag hoppas hon skulle tagit fighten för miljön, för rättvisa och jämlikhet. Jag hoppas hon skulle stått upp för de kollegor, inom hennes egen yrkeskår, som vi hör det rapporteras om just nu. De som måste stå ut med att bli annorlunda behandlade på grund av utseende och namn. De som behandlas som skräp - bokstavligen ibland. De vars yrkeskompetens ifrågasätts, på grund av något som inte överhuvudtaget har med kompetens att göra. 

Men det här skulle ju handla om poesi, så nu måste vi gå vidare här, oavsett hur upprörda vi blir av att höra talas om att rasismen - generaliseringarna - tar sig in överallt. Ingen står fri. Och ingen står fri från ansvaret att ta fighten mot rasismen.

Det var nära att ni slapp, hehe, något inlägg idag, för jag har massvis att göra. Har redigerat flera olika grupper av bildkonstellationer - några ska in hit så småningom - och planerat för ett kommande, nej, två kommande skrivprojekt. Båda är gamla tankar som jag försöker blåsa nytt liv i. Idéer kan ju också vara återanvändbara.

Anyway. Poesi, var det ja.

Vi gick förbi huset där vi bodde ett tag när vi var unga. Det händer då och då att vi gör det. Medvetet eller för att vi råkar vara i närheten. Den här gången kunde jag inte stirra som jag ville, för någon satt på "vår balkong". Men jag kände min unga puls slå hårdare genom det sommarlätta tyget när vi passerade. Inte för att jag längtar tillbaka, inte alls, till att vara ung, menar jag, utan för att det är en speciell känsla att möta en annan version av sig själv. Alla de yngre versionerna lever ju och andas där inne fortfarande, innanför den mognare huden.

Himmel! Sommarhimlarna är så många, har ni tänkt på det? Ljusblå. Ljusgrå. Bottenlös. Hemlös. Glad. Grå. Gråglad. Gladblå. Och alla de andra himlarna där uppe.

"... Den vars dagar är lika och utan saknad lever i en form av evighet, och det var så Madelene såg på sitt liv. Som att hon hade önskat, sökt och funnit evigheten. ..."

Vi har börjat på en ny högläsningsbok, precis bara börjat. Eller ny är den ju inte, från nittiotalet. Kanske i det något lättsammaste laget, men det känns som att vi behöver lättsam läsning nu, efter att ha tagit oss igenom ett par, tre böcker med mer tyngd och eftertänksamhet än ett helt människoliv borde få innehålla. 

Civilisationskritik - ett ord som nämns i samband med Kvinnan och apan och dess författare Peter Hög (och nej, det trilskande gamla trotjänare-tangentbordet vill fortfarande inte ge mig något annat ö än det med prickar). Men det handlar om samma författare som skrev Fröken Smillas känsla för snö, om det är någon som minns den boken - eller filmen?

Mannen läser högt från Wikipedia. Om den danske författaren jag just nämnde. Tydligen gjorde han ett långt uppehåll, i sitt offentliga författarskap. Tydligen fick han kritik för att vara för politiskt korrekt, när han bland annat berörde det nedärvda, föråldrade manssamhälle som många kvinnor tvingats/tvingas inlemma sig i. 

Så typiskt, att få kritik för något sådant. Ett stort författarskap får aldrig anpassa sig, aldrig välja sida. Absolut inte "fel" sida, har jag förstått. Men kanske har tiden kommit ikapp de som tar fighten för den goda saken och de goda människorna, på gott och ont?

Idag känns det som att vi lever i en värld som präglas väldigt av ytterligheterna som finns i begreppet politisk inkorrekthet, och den motsvarande korrektheten, fast världen nog skulle må så mycket bättre där emellan någonstans. Ärligheten bor nog där, mitt emellan. Eller vad tror ni?

En stupränna. Vad är det för poetiskt med det då? Regnets poesi rinner ner där, om man har tur. Har man otur lever man i närheten av en av de förödande väderfenomen som skördat - skördar - liv. I Europa. I Kanada. I Indien. Till exempel. Allt annat än poetiskt.

Men vi får aldrig sluta ta fighten. För miljön. Mot rasismen. För poesin.

Sköt om er.

<3

/helena