söndag 10 oktober 2021

Kändes i själen, skakade om i kroppen

Tror till och med att vi åt köttbullar framför skärmen när vi såg den. Jag skäms väl inte direkt över att inte vara vegetarian, varken före eller efter vi sett den här filmen, men det är klart att jag hade varit mer stolt över mig själv om jag inte ätit kött. Det ska jag villigt erkänna. 

Jag är väldigt stolt över alla de unga människor som satt ner foten och bara vägrar låta djur fortsätta vara något som ligger på deras tallrikar. Som mesig gammal köttätare får jag nöja mig med att försöka föra kampen för att alla djur ska ha det så bra som möjligt innan de förvandlas till en del av vår kostcirkel. 

Dessutom sätter faktiskt mannen och jag fler och fler vegetariska måltider på bordet. Vilket också har blivit ytterligare lättare genom att matvarukedjorna blir bättre och bättre på att ta in och även producera egna bra och miljömedvetna matval. 

Hel- och halvfabrikat med grönsaker som huvudsak smakar bara bättre och bättre, tycker jag. Det gör det hela betydligt enklare och roligare. Lättare att äta mer rätt. Lättare att äta mindre kött och därigenom försöka, även den vägen, att bli åtminstone lite klimatsmartare.

Om själ och kropp (2017). Filmen som blir mitt enda filmtips här och nu, för snart ska vi äta... Och nej, det blir inte vegetariskt idag, det blir till och med både kött och fiskkött. Sorry, alla fantastiska djur där ute. Men vi försöker, som sagt, att bättra oss.

Filmen handlar mer om kärlek än om djur. Även om den också handlar om just djur. Scenerna på slakthuset är otäcka - och fick oss nästan att sätta köttbullarna i vrångstrupen. Filmen är mest vacker. Kärleken existerar på en nivå som tar sig in innanför både päls och hud. Känslorna tar sig ända in i det omedvetna, för att nå sitt mål.

Enyedi Ildikó har både skrivit och regisserat, med den äran. Alexandra Borbély och Géza Morcsányi spelar två människor som är omöjliga att inte bli förälskade i, tycker jag. De har sina respektive utmaningar i livet, som vi alla. De har sina styrkor. De längtar efter något djupare, även om ingen av dem riktigt vågar drömma om det. Fast det är det de gör hela tiden - drömmer. 

Naturen. Och snön som faller vackrare och tystare än någonsin. On Body and Soul. Teströl és lélekröl. Det spelar ingen roll på vilket språk du säger det, den här filmen måste upplevas med alla sinnen. Den känns i hela kroppen, den skakar om i själva själen. Och tvärtom.

Sköt om er.

<3

/helena

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar