söndag 17 oktober 2021

Så här växte hon fram. Och hästen.

- Kom då lille vän, så går vi. Spindeln är räddad. Vet inte riktigt vart den tog vägen, men jag lyfte upp den från vasken i alla fall. Spider-woman strikes again?! YES! Spindelräddaren, det är jag det. Tyckte synd om den, där den förgäves försökte klättra upp för den hala rostfria vask-väggen.

Den lilla spinnande vännen hade uppfinningsrikt nog försökt väva ett nät för att ta sig upp med hjälp av det, men vägen var nog alldeles för lång och krånglig för att den skulle få tillräckligt med garn att ta spjärn mot där nere i diskho-dalen, tänkte jag.

Kanske världens enda riktigt hållbara webb? Spindelväven. Ibland känner man ju bara att vårt internät, känt som internet eller www, world wide webb, verkar vara fullt av människor som vill konspirera och tala illa om andra, och varandra. Det är inte hållbart, enligt mig, att agera så. Att sprida desinformation och illvilja. Vi måste fortsätta vårt medmänskliga och demokratiska jobb som motpoler, vi måste fortsätta kämpa mot fördomar och faktaresistens. Vi måste höja våra röster för att höras. På ett snällt och konstruktivt sätt förstås.

Annars då? Jo. Vi har sett på brittisk spänning igen. Fattar inte hur de gör - missar man en bra brittisk serie så står det en ändå tusen åter, på något sätt. De måste trolla, där borta. Så bra skådespelare jämt. Tight, tight acting. Och kameravinklar och vrår som det är omöjligt att fatta att någon ens kan nå. Inredningsinteriörer som alltid får en att stanna upp och skärmdumpa ner.

Och så har vi sett hästar! På teve alltså. På tal om regi och genomförande i den högre skolan. Hästhoppning! Love it!, som ni vet. Människa och djur i förening. Vackert vackert. Och idrott på toppnivå. Världscupen är igång igen, skönt att konstatera och fint att se, som sagt. Och mannen la genast till ordet bakbom i sitt senaste korsordsknåpande. Kul grej, när man får idéer från det ena intresset till det andra så där, tänker jag.

Nu ska vi nog se senaste Babel, innan vi vinkar hejdå till ännu en färgsprakande hösthelg. Blåsig, men ändå skön. Det börjar bli dags för oss att välja nästa högläsningsbok. Ska vi försöka med den där nobelprisbelönade författaren igen, vad är det nu han heter, han som skrev Öken? Äsch, kommer inte ihåg det just nu, ni får googla själva om ni vill. Men vi har börjat på den flera gånger, och kommer bara inte förbi kapitel två eller så. Kanske är den bara trög i början? Eller så försöker vi kanske ta oss igenom en lättviktare istället, en som vi nosade lite på häromdagen, men den andas väl mycket kiosklitteratur för att kännas givande för mer än bara stunden. Vi får väl se vad det blir. Kanske någon gyllene medelväg.

Hoppas ni också har haft en givande helg. Och just det, vi såg ju en film också. Vi snackar kanske mer om det en annan gång.

Sköt om er.

<3

/helena

ps Ja, jag vet att jag visat er mitt försök att avbilda Greta Thunberg från ett foto ur det där första numret av Vogue med skandinavisk touch förut. Men just de här bilderna har jag inte visat tidigare. Hur hon - och hästen - växte fram. Tyckte det kunde vara en passande bild en dag som denna, när Greta och många andra nyss tagit ett grepp och ett steg till , med hjälp av musiken och sången, för att uppmärksamma klimatdramatiken. Alla sätt att få världen att vakna upp och förstå att masskonsumtion och pengahunger inte är vägen framåt, om vi alls, på riktigt, vill ha en hållbar framtid, är ju bra. Eller vad säger ni?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar