måndag 4 oktober 2021

Tre tankar, tre bilder

Har sniglar bråttom? Ni kanske skrattar åt den frågan. Ni kanske inte tänker att den är seriös. Se där tar ni fel. Helt fel. Frågan är nästan lika relevant nu, när en tant tänkt den, som om ett smart och nyfiket barn hade ställt den. 

Jag menar så här: Är de - sniglarna - irriterade över att allt går så långsamt? Eller känner de sig tillfreds med att göra allt i sin egen takt? Om vi säger så här, skulle de snigla sig fram ännu saktare, om de inte hade bråttom? Förstår ni hur jag tänker här? Haha, förmodligen inte. 

Men visst är det ändå lite intressant att göra reflektionen, särskilt i relation till den moderna människans många gånger stressade livsstil. Har alla människor som stressar mellan punkt a och b bråttom? Verkligen bråttom? Eller handlar det om något annat? Antingen det rör sig om stress i vardagen, eller en allmänt hastig syn på det här med att leva?

Borde det inte finnas ett Nobelpris i filosofi också? I så fall skulle säkert snigeln kunna få ett - åtminstone Aspenströms poetiska, tåspetsdansande snigel. Eller så kanske den kan få ett i medicin? Läste precis att årets pristagare har en del beröringspunkter med det synbarligen eftertänksamma djuret. Känselspröten ute, har årets pristagare bokstavligen haft, när de rört sig runt tryck, beröring och temperaturer. Känslans poesi, brukar vi ju säga, men känslans medicin? Hm. Låter bra i mina öron. Hoppas snigeln gillar det också.

Annars? Jo, tack. Tänker mest på om oktober ska bli en månad full av bilder eller ord. Eller och. Alltså full av både bilder och ord. Sådant som jag går och står och sitter och tänker på. Eftersom tiden inte direkt sniglar sig fram för oss som vill få en hel del gjort innan vi sätter näsan i vädret, som man brukar säga. Innan vi tar av oss stövlarna, och allt det där. Men nu ska vi väl inte snacka skitsnack om döden, utan le lite mot alla högst levande väsentligheter runt omkring oss. Ta oss en minut eller två och känna livet i oss. Det är bara att tacka och bocka så länge man får vara med. Det har livet verkligen lärt oss vid det här laget. Eller hur?

Finns det något vackrare än sol utomhus? Nja. Skulle väl möjligtvis vara sol inomhus då. Och sol i sinne!

Sköt om er.

<3

/helena

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar