- Jag är i köket! Hör ni hur jag ropar till er? Så där som man gör när någon just sticker in sin frusna nästipp genom ytterdörren.
Vet inte riktigt vad jag gör här, springer, nåja, hasar mest runt och försöker få någon ordning på mina tankar. Helst ska jag fästa ner några av dem på papper snart. Eller "papper".
Och så sniffar jag på blommorna, vet inte hur det gick till, men plötsligt blommar det. Överallt. Amaryllisen har gått in i en andra andning och jag vet inte riktigt var jag ska göra av den. Den känns så...röd. Fast i sovrummet är det i och för sig alltid rött, så den får väl flytta in dit, Klivian blommar, tro det eller ej, trodde verkligen att jag lyckats ta död på den i somras, men inte. Fyra, små orange knoppar. Sniff, sniff.
Fyrade av ett par knoppiga bilder till er, mest i förbifarten. Vet inte vad de ska föreställa egentligen. Funderar på om jag har gjort ett slags födelsedagskort till mig själv? Fyller ju inte förrän om ett par månader, men någon gång ska man ju komma ihåg att skicka uppvaktningskort i tid. Och varför då inte till sig själv? Känns som en lagom lång period att bearbeta sin nya ålder - två månader. Som om jag brydde mig om ålder - det gör jag inte. Kommer nog ändå alltid att pendla mellan att känna mig som en spröd knopp ena dagen och ett bedagat blomblad den andra. Som det ska vara. Allt i sin ordning. Utom tankarna då.
Hoppas att Din vecka börjat bra. Sniff, sniff.
:)
/helena
ps Det borde förstås hängt en fisk på väggen i så fall, om det varit ett födelsedagskort till mig själv, inte en kräfta. Men den hänger ju så bra där. Kräftpremiär hela året om, liksom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar