Snygging. Den heter så, bilden. Det verkar kanske aningens förmätet och självsäkert att döpa en bild på sig själv så, men jag hade bara inte hjärta att ändra på det. För när jag bad mannen skanna in fotot - som han en gång i tiden själv tagit - och mejla över från det lilla hemmakontorets dator till min jobb-laptop - hade han döpt sitt foto så där gulligt. Så då fick det förstås vara så. Gulligt och kärlek i massor är väl precis vad vi alla behöver just nu, tänker jag.
Trettio år. Trettio års svallvågor mot min personliga strand, sedan ögonblicket när mina fötter kände den lagom dyiga sjöbottnen mellan tårna. Men även trettio förflutna år mot närtidshistoriens strand. Nutidshistorien, som man säger. Den som tillhör oss alla. Den som vi tar spjärn mot in i framtiden. Den som vi drar lärdomar ifrån. Och blir bättre människor av? Ja. Jo. Jag hoppas fortfarande det, även om de populistiska vågorna som drar genom vår gemensamma tid vill få oss alla att falla i generaliseringens och egoismens fälla. Ja. Jo. Jag tror fortfarande på att vi blir bättre människor, att vi har potentialen att utveckla våra tentakler och känselspröt mot en mer human och förstående och medmänsklig framtid.
Vad tänkte hon på, där hon står och poserar, tänker jag. Kanske beundrar hon bara den där snyggingen som tar fotot? Han som var - är! - den mest humana och begåvade och mest intressanta människa hon någonsin träffat och hört talas om. Förmodligen. Men kanske sände hon även en tanke till friheten. Friheten att vara sig själv. En frihet som vi i vår del av världen ofta tar så självklar. Även om en ung kvinnas frihet alltid har begränsats och forsatt begränsas av fördomar mot hur just en ung kvinna ska vara. Bör vara. Borde vara.
Det är fortfarande inte självklart för en ung kvinna på 2020-talet (inte ens i vår upplysta, välutbildade och sekulariserade del av världen) att själv få sätta sin agenda. Att själv få bestämma vem man är. Det finns fortfarande en förväntning - ibland till och med en uppmaning - att unga kvinnor ska vara behagfulla och gärna underdåniga. Vi måste en gång för alla att ändra på det. Vi måste tillsammans utgöra en fast grund för unga människor att utvecklas mot. Vi måste låta unga människor - oavsett könstillhörighet eller icke - få breda ut sina kroppar och tankar fritt. "Få breda ut sina kroppar", hm, det lät kanske lite konstigt, men ni förstår säkert vad jag menar. Friheten att få se ut som man gör, och vill. Att få klä sig och sminka sig hur man vill. Att få den självklara rättigheten till sin egen kropp, och sina egna tankar. Att få friheten att själv upptäcka och avgöra vem man är och vill vara. Att få den tid man behöver för att möta sig själv, se sig själv - och att bli sedd för den man verkligen är - och har potential att utvecklas till.
Vad handlar det då ytterst om? Det finns bara ett ord som kan förklara det: Kärlek. Tanka unga människor fulla med all kärlek de behöver för att stå starka inför en samtid - och framtid - som kräver/kommer kräva mycket av dem.
Och hur gör vi då det? Ja, på den frågan finns det förstås tusen och åter tusen svar. Men en tanke som jag alltid utgår ifrån är att om man tidigt lär sig att uttrycka sina känslor, då kommer man alltid ha en fördel när det känns tufft. Så ge alla unga människor chansen att lära sig läsa och skriva riktigt bra. Läs högt tillsammans med era barn och unga. Skriv ner era tankar efter en dag full av händelser och känslor som hotar att svämma över. Skriv ner dem. Formulera er tillsammans eller var för sig. Läs upp allt för varandra, eller spara ett par tankar enbart avsedda för dig själv och dagboken.
Uttryck er, var uttrycksfulla. Tänk inte för mycket på form och stil och rättstavning och sådant i första hand, tänk på ordens flöde och makt att låta dig förstå det som först kan verka för svårt och obegripligt.
Sköt om er.
<3
/helena
ps Dubbelmoral? Att först skriva som jag gjorde igår (under rubriken Kvinnosyn i närbild) och sedan publicera ett foto på mitt unga och sårbara jag i en utsatt position? Nej, inte alls. För det handlar inte om att kvinnor inte ska få exponera sig själva och sina kroppar, om de vill, som de vill. Det handlar om just det - friheten att själv få bestämma om/när/hur/var du ska visa upp vem du är. Och att du måste få - och ta dig - rätten att själv skriva dina bildtexter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar