Diskar stearin ur ljushållare. Stelnat stearin, som inte vill ge med sig. Det bästa är att spola kallt vatten på, i alla fall om hållaren är gjord av något tåligt material som metall. Bara att spola på utsidan och innerligt hoppas att ljusmassan, klumpen, krymper och liksom släpper taget. Och plopp! Plötsligt släpper det. Sedan är det lite jobbigare att få ut resterna runt kanterna. Men det går, med lite diskmedel och mycket tålamod. Och så får man torka lite torrt efteråt. Eller mycket.
Sedan funderar jag på vad jag ska göra med det där gamla, dammiga riset? Går det att dammsuga blåbärsris? Hehe. Nä. Kanske får slänga ut det helt enkelt. Plocka in nåt nytt. Vi får väl se, kanske har jag en idé...
Det spelar ingen roll att det förmodligen kommer en och annan köldknäpp till, kanske till och med mer snö (vilket vore både vackert och kul i och för sig), det är ändå en milstolpe för våren när den når ända in i vårt kök. När eftermiddagssolen bjuder på sitt bästa guld, då, då är det vår. Vi låter den komma in - solen. Bryr oss inte om att vinkla bort den än. Den är för svag för att bleka och blända så mycket så här i början på mars.
I fotoklubbens svartvita kalender bläddrar jag motvilligt bort Bengtas Lunchkafé som tydligen låg på våning två i närheten av Södra torget och startades redan 1935. Jo, den hette så. Hon hette så - Bengta. Lite kul namn. Mycket coolt.
Bland kökets återanvända dagar är den eviga åttan redan på plats. Redo för ännu en kvinnodag. Även om just den här bloggen tycker att alla dagar är kvinnodagar.
Alla dagar borde anlägga och erbjuda ett kvinnligt perspektiv, tänker jag. Samtidigt som jag tycker att det här med indelning i kön känns mer och mer poänglöst. Vi är människor helt enkelt. Och helt komplicerat.
Men feminismen behövs. Män och kvinnor måste fortsätta engagera sig för en mer jämlik och rättvis värld. Där är inget nytt, mer än att allt faktiskt rör sig framåt i någon mån. Visserligen i snigeltakt emellanåt, men ändå.
Solen, och dess ständiga följeslagare persiennränderna, är så välkomna så välkomna in. Även om den - vårsolen - alltid är lika oförskämd och högljudd när den pekar ut vinterns gömda, glömda dammrester för oss.
Kommer tid, kommer tid att damma. Eller inte. Damm är gamla möblers puder, glöm inte det. (Även om jag själv har glömt vilken klok och rar person som sa det där en gång i tiden).
Sköt om er.
<3
/helena
ps Här kan ni klicka er bakåt och ta del av när jag gjorde en lampa av en kruka, om ni vill. För trots klara, friska vårvibbar runt våra knutar och breddgrader ger ju inte kvällsmörkret vika än på ett bra tag. Fast ni vill kanske hellre ha era krukor till annat nu? ;)
pps Så. Trots diverse datorkrångel här hemma tog jag, ni, vi, ett, två, tre raska bloggkliv in i mars månad tillsammans. Tillsammans går vi in i den nya våren. Med kliv eller språng eller små glada skutt. Här kan ni länka er till dagens - månadens! - första försiktigt blommande rubrik och inlägg. Och sedan kan ni skutta vidare in till årets första - och alldeles fräscha - påskkort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar