Mannen kom nyss hem, ifrån den ordrika och meningsfulla platsen som ligger strax intill denna uttrycksfulla och kloka skulptur, efter att ha både lyssnat på kloka ord och själv läst upp några rara klokheter.
Och jag sitter fortfarande här. Har liksom fastnat i "bloggträsket". Lite jobbigt. Även om jag egentligen trivs väldigt bra i den bördiga bloggträskmarken. I det mycket varierade blogglandskapet som jag gillar att klicka mig fram genom.
Han hade en blomma med sig hem, mannen. En ros. Och jag som är en mästarinna på att få rosor att... dö. Hm. Men den är fin nu.
Jag följer inte såå många amerikanska bloggare, men några av de jag tittar in till då och då rapporterar förstås om sina känslor, tankar, funderingar och ställningstaganden runt valet och vikten av att rösta, just nu.
Så nu, så här i grevens tid, strax innan valvakorna spurtar fram genom tv-rutorna, tipsar jag er om att läsa Annas (och Daniels) kloka ord. Och att klicka in er till OLD BRAND NEW, för ett lika klokt twittercitat och den kanske skönaste, grönaste, fredligaste VOTE-bild som jag har sett.
:)
/helena
ps Tusen, ja, kanske miljoner världar som får plats i ett enda land. Så tänkte jag, bland annat, när jag bläddrade i boken tidigare idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar