Från ochtober till nåvember

För det var så mycket som jag ville.
- Skynda långsamt, sa en klok gammal kvinna. Gammal var hon i alla fall. Trodde hon.

Det kan ha varit jag. Eller du.

          Men ordet skynda går så fort.

Och ordet långsamt hinner jag sällan färdig-a-r-t-i-k-u-l-e-r-a innan kvällen.
 

Då, när den friska luften fortfarande är oktobermöjlig, och höstens färger har ett svar på min önskan.
Om lagom. Om lugn. Om lagom lugn.
 

Jag sväljer luft i stora andetag och längtar sällan längre fram än näsan räcker.
 

          Ser början på en bok. En bokstav, kanske två. För slutet finns väl inte om man aldrig ser det?

Nu kan alla goda intentioner halka. Halka längst ner på listan.
För orken bor inte här, i novembernatten.
 

Som att vakta ett mellanrum, tänker jag.
Ett rum som jag vill tapetsera med bilder från den gångna sommaren. 

Klä om den där gamla fotpallens förmaningar i ett tjockare tyg, känna dess nya strävsamma uttålighet mot min hud.
 

Lägga upp fötterna mot decembers förväntningar, dra in doften av blöta annalkande snöstjärnor, klappa minnet av nattsvartkatten, ta en kopp kaffe till.
Och en liten, liten pepparkaka.
 

:)
/helena