Hej vänner!
Här sitter jag och försöker kurera mig. Genom att titta på House. Det är väl en halvbra idé, om ens det, när man känner sig - halvbra. Ja, att bli ytterligare medveten om hur många sjukdomar som det faktiskt finns där ute. Oändligt, verkar vara ett ord som passar här. Så nu när inte det hjälpte, så provar jag med det bästa som finns; ljudterapi.
Kanske blir jag inte direkt friskare av First Aid Kit's ljuvt nostalgiskt lindrande stämmor, men definitivt lite harmoniskare. Och vem vet vad det där dammiga stoftet innehåller egentligen, det som de släpper ut ur den där magiska kistan? Kanske är det stoftet som skapar drömmar? Friska drömmar. Oj, vilket svammel. Kanske bäst att kolla febern innan jag går och lägger mig igen?
Men först lite mer magiskt musikaliskt stoft.
:)
/helena
ps Och om jag vaknar med varm panna in the wolf-hour, då håller de mig nog sällskap en stund till.
Jag övade så mycket på Emmylou och Lions roar, (inte på bas utan sång) att jag en period vaknade varje morgon med en av låtarna i skallen. T o m om jag bara klev upp i ottan för att gå på toa halvt i sömnen! Det blev för mycket, kan jag säga, men nu sitter nog nästan texterna. :-)
SvaraRaderaKrya på dig!
Smultron: I hear you! Den värsta perioden var nog i våras när jag hörde mig själv gå runt och sjunga; "Ska vi göra nåt äckligt, baby?" Huh? Det är ju inte ens sånt jag går och tänker på dagligen, liksom... :)
SvaraRaderaAnnars satt den här: http://www.youtube.com/watch?v=iEPTlhBmwRg som en smäck, eller kanske snarare som en alltför trång ljudlig keps, i flera veckor efter den serie eller film, där jag ursprungligen började nynna på den.
När en slinga loopar runt som värst därinne i den "runda muskeln" då, Då brukar mannen hjälpa till, eh, genom att spela upp någon av sina jinglar eller andra egenhändigt ihopknåpade tongångar. Det brukar resultera i att jag får TVÅ slingor som löper runt därinne - parallellt. Hm.
Och tack, jag mår lite bättre nu. Jag har väl inte riktigt "moves like Jagger" än - men snart så.
:)
/helena