Att ta sig fram - på de lättkomparerade drömmarna
Nattankar - maror som ligger som fjäll över ögonlocken
Vågar inte blunda, vågar inte somna, vågar inte vakna
Kanske är drömmarna borta då?
Visst är jag trygg - också
Jag har min stam, min rot, mina bärande grenar
Men det sköra slår så lätt igenom - de små löven, jordens pixlar
Balansen - att hålla balansen,
mellan de djupaste fotspåren och
obruten, hård skare
Drömmar som florig, len nypudersnö på vardagen
På dagen, under trallen, ligger framtiden i dvala, idéerna i ide,
pratar för högt i nallen för att höra min egen röst
i bruset, i suset
Särla - kommer lika livlig åter - tankarna, bravaderna, uppfinningskalabaliken,
koka flera ton poesisoppa på en spik
Lakanen som mitt Lego - allt går att bygga. Allt.
Fjällen, haven, betongen och träden. Och djuren. Särskilt de små
Dras ur mitt mörka bländverk, bländvärk - mitt världsherra/kvinnovälde,
av en nerv som klämts i ryggen
Går stum, krum hela dagen
Tankarna - under sitt mentala skrot - gör ont
Värka, verkade, värkte
De går på osynligt uppbyggligt gym under dagen - biceps, triceps, triceratops
Och den stora runda muskeln längst upp, kan snart gå ner i skymningsbrygga
igen
Lättad lätta ankar, lätta tankar
:)
/helena
Gillar! :)
SvaraRaderaMira: Och jag gillar att du gillar!
SvaraRaderaHoppas att du får en fin Allahelgonahelg.
:)
/helena