Svår, svårare, lättad

 

 

Att ta sig fram - på de lättkomparerade drömmarna
 

Nattankar - maror som ligger som fjäll över ögonlocken

Vågar inte blunda, vågar inte somna, vågar inte vakna

Kanske är drömmarna borta då?
 

Visst är jag trygg - också

Jag har min stam, min rot, mina bärande grenar
 

Men det sköra slår så lätt igenom - de små löven, jordens pixlar
 

Balansen - att hålla balansen, 

mellan de djupaste fotspåren och

obruten, hård skare
 

Drömmar som florig, len nypudersnö på vardagen

På dagen, under trallen, ligger framtiden i dvala, idéerna i ide,

pratar för högt i nallen för att höra min egen röst
 

i bruset, i suset

Särla - kommer lika livlig åter - tankarna, bravaderna, uppfinningskalabaliken,

koka flera ton poesisoppa på en spik

Lakanen som mitt Lego - allt går att bygga. Allt.

Fjällen, haven, betongen och träden. Och djuren. Särskilt de små
 

Dras ur mitt mörka bländverk, bländvärk - mitt världsherra/kvinnovälde,

av en nerv som klämts i ryggen

Går stum, krum hela dagen
 

Tankarna - under sitt mentala skrot - gör ont 

Värka, verkade, värkte
 

De går på osynligt uppbyggligt gym under dagen - biceps, triceps, triceratops

Och den stora runda muskeln längst upp, kan snart gå ner i skymningsbrygga

igen

Lättad lätta ankar, lätta tankar
 

:)
/helena