Föränderlighet. Ett ord som inte förändras skulle man lite vitsigt kunna uttrycka det. Jag tänker på allt som har förändrats de senaste, låt oss säga, 20 åren. De år då jag har kunnat kalla mig vuxen - om jag velat. Och ibland har jag velat det. :)
Konstanter. Saker som aldrig riktigt förändras, känns det som. Som vädret, det ganska konservativa vädret. Årstiderna som utför sina skiftningar med årligt återkommande precision. Trots larmrapporter om ozonhålens vara eller icke vara. De ständigt stigande graderna och alla isar som smälter. En del saker förändras ändå inte, tänker jag, när jag läser mannens ord. De som skrevs för, låt oss säga, 20 år sedan.
MÖRK ÅRSTID
det är trist/av Mannen
vädret alltså
vårt käraste samtalsämne
blaskigt och dant
vinden viner runt våra knutar
det är ännu mörkt när vi går upp
på morgnarna
och mörkt när vi kommer hem
efter våra arbeten
och vi får en liten aning om den vintern
vi borde ha haft
med sitt lite lättande snövita ljus
som lyft atmosfären åtminstone
ett par aningar
det känns tungt att leva
under den mörka årstiden
tur för mig
att jag åtminstone har vår
i min själ
och dig att tänka på
så att mitt hjärta slår mig varm
:)
/helena
ps 'Junge mit der Lanterne' heter konstverket av Ferdinand Georg Waldmüller (1793-1865) som finns avbildat på mitt lilla vykort. Vill ni öva tyskan så står det säkert en massa intressant om denne österrikiskfödde konstnär här! på wiki. Om ni bara vill bli ytterligare lite varmare i hösthjärtat och lite, lite ljusare i skumtimmesjälen så tycker jag att ni skall klicka in er och titta på den här målningen; 'Die Erwartete' från 1860 av samme Waldmüller. Vilka färger! Vilken himmel! Vilket ljus! Och det syns verkligen att hon är efterlängtad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar