Det är en sådan där dag, och kväll, när jag bara skulle vilja slänga alla måsten i en stor hög. Där ligger de visserligen redan, men ändå.
Tänk att få sitta och bläddra i de auktionsfyndade konstböckerna, särskilt den om Vera Nilsson, hela dagen. Och kvällen. Låta disken stå och dammet gro. Det är bara krukväxterna jag inte vill glömma, helt. Tänk bara på hur de alltid kämpar för att förbättra vår instängda, torra inomhusluft. Jag skulle inte förlåta mig själv om jag glömde att vattna dem, eller bara lät dem bero.
Önskar bara att jag uppbar något av Ilse (Claesson) Roempke's läsande dams textila charm.
Tänk att få sitta i bästa läsfåtöljen med den höstrandigaste finklänningen på. Om man hade haft någon, vill säga. Urtvättad, urgammal, grå t-shirt med urvattnat poetiskt tryck och ett lite stripigt bad-hair-day-hår känns liksom inte lika inspirerande.
Men jag har mina böcker! Och min fina textila dam. Och mina drömmar,
de har gott om plats att breda ut sig - här i de flexibla mysbyxornas förlovade land.
:)
/helena
ps Idag hade jag tänkt skriva lite om färger. Färgerna vi har runt omkring oss. Vardagens färger. Färger som livgivande kraft. Men jag orkade inte...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar